Imorse när vi vaknade så kom överraskning nummer ett. Lillhuliganen började kräkas och är nu officiellt magsjuk. "Jätteroligt" med tanke på att detta är min första lediga dag efter att jobbat både jul och nyårshelgen. Detta var helt klart en överraskning som jag kunde vara utan. Nu hoppas jag bara att jag och maken slipper undan men chansen för det är nog ganska liten tyvärr.

 

Överraskning nummer två var att våra nya spegelskjutdörrar till den planerade gaderoben i sovrummet levererades. Egentligen var det inte så mycket en överraskning då vi visste att de skulle komma men mitt i magsjukan så hade jag helt förträngt det. Det var iaf en trevlig överraskning.

 

Överraskning nummer tre var att jag har dubbelbokat mig. Den 26 januari hade jag lovat en kompis att hjälpa till med hennes flytt men idag upptäckte jag att jag ska vara med på svenska hoyasällskapets styrelsemöte exakt samma dag i Stockholm. Lite mindre trevligt att måste dissa en kompis.

 

Överraskning nummer fyra var att de ringde från banken i Hylte då alla papper fårn mina syskon i Danmark fortfarande inte kommit in till dem och det innebär att "dödsboet/bouppteckningen" inte kan registreras. Mycket mindre trevligt!

 

Överraskning nummer fem var att i brevlådan fanns ett paket från PAF och i detta fanns det en liten lapp och ett litet presentkit från The Body Shop. Tydligen vann jag Magdas Goodiebags rimstuga för ett par veckor sedan. Helt klart ett trevligt litet tröstpris då jag inte vann goodiebagen utan åkte ut på en 5e plats.

M - matt

A - arg

J - jämnjävlig

K - kraftlös

E - elak

N - nere

 

 

Igår fick vår yngste son en elgitarr. En billig elgitarr men ändock en riktig elgitarr.

Mina barn har inga far/morföräldrar som ger dem saker som låter och driver oss föräldrar till vanvett. Den biten klarar vi sååå bra själva nämligen. Jag vet inte riktigt om det är ett inslag av masochism som gör att vi frivilligt utsätter oss för detta eller om vi bara helt enkelt är otroligt korkade.

 

Det är nämligen inte det första fullstora instrumentet vi tar in här i huset nämligen. I nuläget har vi ett fullstort trumset, en elgitarr (den som precis köptes) två st aukustiska gitarrer, ett gäng med blockflöjtar, munspel, ett skitkasst keyboard och en mungiga.

 

Det "roliga" i kråksången är att ingen av oss egentligen kan spela på nått av intrumenten. Dottern har lärt sig några få ackord på gitarr i skolan men det är allt. Vi sjunger mycket här i hemmet men spelar instrument? Neeee inte nå mycket men ÄNDÅ så kommer det in nya instrument med jämna mellanrum vilket är helt obegripligt. Ingen av de två äldsta barnen har haft någon direkt önskan om att få musiklektioner heller nämligen.

 

Är det så att vi när ett hopp om att yngste sonen ska vara ett musikaliskt underbarn?

 

Vilket fall som helst så när gitarrhelvetet kom igår så fick jag för mig att JAG skulle lära mig att ta några ackord på en av de akustiska gitarrerna så jag satt där och plinkade på under kvällen med reusltat att jag fick nått så jävulskt ont i fingertopparna. Nått som jag har även idag. Vet ni hur jobbigt det är att sitta och skriva (bland annat den här texten) på ett tangentbord när man har ont i fingertopparna?

 

Det är nog bara att inse att har man inte lärt sig att spela gitarr innan man är 40 så är det nog inte meningen att man ska lära sig det.

 

 

.......så kan man alltid gå till personligt angrepp. Eller hur var det?

 

Just nu florerar det runt facebook en massa bilder och texter med både rasisitiska och kränkande innehåll och som den människa jag är så reagerar jag. Jag gillar dem inte! Jag gillar inte rasism, jag gillar inte när folk blir kränkta och jag gillar inte när det sprids skit med rena felaktigheter i.

 

Så igår som många andra gånger så skrev jag en kommentar hos en av mina vänner att jag ogillade en bild med text då den var både full av fördommar och var kränkande. Svaret jag fick var att personen ifråga hade lagt ut bilden för att den var "ironisk". och att de var less på allt skitsnack. Jag svarade: "Är inte mycket med den texten som är ironiskt..." Sen lade jag ner den diskussionen då det svaret jag fick var: "Men suck"

 

Ok det kan vara att vi egentligen tycker samma sak MEN jag anser att dela rasistisk propaganda för att den är "ironisk" (jag kan fortfarande inte se ironin) inte är rätt väg att gå. Men var och en får stå för det de delar och gillar.

Som sagt jag fortsatte inte diskussionen hos min vän.

 

Det jag gjorde var att skriva på min egen status och att jag skulle få igång en diskussion var jag fullt beredd på MEN jag var INTE beredd på det som faktiskt hände.

 

Jag väljer att lägga ut hela inlägget i sin helhel MEN jag har tagit bort alla namn (förutom mitt eget och min mans) och alla hyperlänkar. Detta blir ett långt inlägg och jag hoppas att ni orkar läsa...

 

Men vad är det som händer i Sverige just nu? Har folk helt kastat bort sitt sunda förnuft?

Varför är det storskaliga diskussioner i år om Disneys beslut (läs DISNEYS) att klippa i Kalle anka, att detta utfördes redan förra året verkar vara helt oväsentligt?

Varför är det stora diskussioner om pepparkaksgubbarnas vara eller icke vara när allt detta handar om EN enskilds (inte så fiffig kanske) lärares beslut.

Hur kan allt detta vara nysvenskars fel? Jag begriper det inte.

Varför skickas det runt en massa bilder med text som är alla fulla av fördommar och rent av felaktiga påstånde om vad vi får äta och inte äta under julen? Dessa texter är inte ironiska eller roliga. De är kränkande och nedlåtande.

 

XXXX1 Så skönt att äntligen se ett väl genomtänkt inlägg i fråga om allt det här kaoset i motsats till allt det andra. Bra skrivet!

XXXX2 Det ger mig lite hopp om mänskligheten att det fortfarande finns några som tänker som du Majken! Jag är allvarligt oroad över den delen av svenska befolkningen som verkar tro att SD och ett invandringsstopp är lösningen på något.

XXXX3 Ibland känns det som att jag inte förstår att jag ska känna mig kränkt över diverse saker. Men jag är bombsäker på att pepparkaksgubbar och tecknade figurer inte stör mig det minsta. Det galna är att det blir kontraproduktivt, på något sätt.

XXXX4 Det är inte nysvenskanas fel, det är svenskarnas rädsla att bli kallade rasister för att de står upp för det som är svenskt - Traditioner som ex peppakaksgubbar i luciatåg, vifta med svenskaflaggan vid skolavslutningar mm.
I ett mångkulturellt samhälle måste alla kultur och traditioner finnas även sådana som vissa kan tycka stötande.
Jag har aldrig krävt att de som går i burka skall ta av sig dem även om min yngsta dotter vart livrädd så fort hon såg dem när hon var liten.

XXXX5  Precis de är den svenska "moralen" det är fel på. Att ett folk kan vara så rädda för att kallas rasister är rent av för jävligt barnsligt. Man ska ju ändå kunna vara stolt å glad över de land man bor i ändå. men så har vi ju den fucking jantelagen...å går man efter den så kan de ju bara gå åt helvete. Texten som de står vad vi mer i så fall borde ta väck från matbordet o,s,v är faktiskt till viss del sann. För det är just på den barnsliga nivån vi nu är. Istället för att diskutera sådant som är många gånger viktigare har vi nu strandat på en sandlåde nivå om vilkas serie figurers existens vara eller icke vara....suck.....

Majken Schobius men vad är det som är svenskt? Lucia? Hon är ett italienskt helgon... Jag förstår inte denna rädsla och jag förstår inte varför det ska skyllas på andra folkslag. Jag har ALDRIG viftat med någon flagga under skolavslutningar så när och var kom den "traditionen"? Varför ska kräkningar vara tilllåtna? Ska en människa som blivit kallad tjock-fia när hon gick i skolan fortfarande kallas för tjock-fia 40 år senare bara för att det "har vi alltid gjort"? Nej det ska hon inte för det är kränkande! Traditioner förändras... det är onaturligt om det inte ändrades... Tror ni verkligen att vi har samma traditioner idag som det fanns för 50 år sedan? Det är inget fel med förändring, det är det som gör att landet och vi människor utvecklas.

Majken Schobius XXXX5 det finns INGET sant i den texten. Den texten är enbart rasistisk propaganda.... precis sånt som nazisterna höll på med för 60-70 år sedan. Det är INTE sandlådenivå.

XXXX4  Ja, flaggor har då alltid viftas med vi utspringet vi gymnasiet här och nummera får vi inte göra det, det anses kränkande men nysvenskarna får vifta med sina länders flaggor. När jag var liten och gick i grundskolan fick vi vid avslutning små svenska flaggor att vifta med

XXXX6  jag vill inte vara sån men när jag gick i skolan firade vi alltid med att stå kring den förbannade flaggstången o sjunga sedan tågade vi in i kykan o hade skolavlutningen, tyckte på ett sätt de va ganska fint... Detta tog dom sedan bort när jag gick i 5:an... kan säga att jag saknade den traditionen ett litet tag... =) De var allt lite mysigt o se... Jag är definitivt inte emot förändring, men vissa saker kan vi gott ha kvar... traditioner e trevligt, dessa rent utsagt dumma påhitt är inte invandrarnsa fel eller nysvenskarnas... Förstår inte vad de e för farligt o ha pepparkaksgubbar, Som du skriver Lucia är ju inte direkt svensk men de e fint med luciatåg.. =)

XXXX6  Åhhh, fick ni??? Vi fick nöja oss me att se dom hissa den stora flaggan =) Ganska stor känsla för ett litet barn...

Majken Schobius Lilla XXXX5 jag hann att se ditt inlägg innan du tog bort det och att försöka förminska mig och dumgöra mig säger mer om dig än mig. Jag tycker att det är DU som ska kolla upp dina fakta lite grann. jag hade MVG i historia och är det nått jag kan är det det. Du må vara mitt syskonbarn, ibland är blod inte tjockare än vatten ska du ha klart för dig.

Fredrik Jokijärvi Nu är du ute och cyklar XXXX5. Är det nån gång som man ska ta en politisk diskussion så är det nu när rasistiska påståenden och påhitt florerar och Majken ser väl utanför boxen?
Det är när folk skriver att saker och traditioner är hotade som man är inskränkt. Texten med "Av hänsyn till" är skrivet som om nått i vårt land är hotat. "Vår" Jul. Vilkens Jul? Du och jag har inte samma Jul, samma traditioner. Men texten skrivs som om vi måste vara politiskt korrekta och avstå från något för att andra kan ta illa upp. Det är ju rent ut sagt skitsnack. Skrämselpropaganda.

XXXX5  Du går för långt i vanlig ordning Majken. Lyssna mer på vad som sägs runt om dig och se bara på vad dina vänner skriver. Det underligga är ett du kan hålla med din man å sen skriva något sådant här. För det är just sådant även vi andra bland annat skriver. Skriver även vad vi varit med om , hur vi såg på de och hur vi ser på det idag men bara för att det inte är i samma linje som dig så har vi alla andra fel. Hur vore det om du själv började kolla runt och titta över väggarna i din "box" så kanske du ser att det finns fler vägar att gå....vi har många här skrivit och pratat om samma sak och tycker lika men skriver det på olika sätt bara. För vi är olika. Så fort någon säger eller skriver något du inte tycker om eller inte förstår , även om det är åt samma tycke så får du ett raseri utbrott och allt är bara fel. hur vore de om du taggade ner lite till och börja med. man kan tycka lika fast på olika sätt utan att se de på lika sätt.

XXXX5 eeee Majken nu är det så att det faktiskt är bevisat att extremt mycket som över 60% av de som står i våra historie böcker är fel.

XXXX4  Vi har egentligen inga genuint svenska traditioner sedan vi "införde" kristendommen i Sverige. Sverige har alltid haft stor invandring men det har aldrig setts som nysvenskar på samma sätt som med dagens invandrare görs.

Det finns istort sätt 4 sorters svenskar, 1 de förändringsbenägna som det inte gör något om man tar bort & lägger till traditioner, 2 de som kan tänka sig viss förändringar bara det inte är sånt som de tycker är "heligt" inte förändras och som gärna uttrycker sitt missnöje högt och tydligt , 3 de som inte villa ha förändringar och som skriker högst när det blir förändringar (det skall vara som det alltid har varit) 4 de så kallade nysvenskar som tillför svenskarna mycket utan att slå sig för bröstet och ta åt sig äran

Majken Schobius Så om alla andra är rasister så jag har fel bara för att jag inte är det? Sluta dumgöra mig XXXX5 jag är inte ointelligent. Min man håller med mig... han håller inte med dig. DU känner inte mig ska du veta... jag har inget rasereiutbrott, jag får sällan raseriutbrott och hur VÅGAR du uttala dig om mina egenskaper som du inte vet ett skit om? Jag anser en sak...du anser en annan, det är vad diskussioner går ut på.

Majken Schobius XXXX5 jag vill gära ha en källa på de 60%. nått som inte kommer från avpixlat.

XXXX7 Vad glad jag är över att läsa ett inlägg om bl.a. pepparkakor där man INTE tar på sig offerkoftan och INTE sprider högerextrem (skrämsel)propaganda!

XXXX5  Å nu bevisade du att du inte förstod meningen: Man kan tycka lika fast på olika sätt utan att se de på lika sätt. Det är faktiskt så att både du och jag , min mor och du , YYYYY och du , ZZZZ och du har snackat om exakt samma sak och tyckt samma sak men du har inte förstått oss alls på grund av att vi inte sagt det på samma sätt som du. I slut ändan har du blivit arg och vi har bara fel å du rätt. Även om vi i 9 av 10 fall tyckt samma men bara sagt det på olika sätt. Men vi har inte orkat diskutera med dig å lagt ner istället för du just inte fattar vad vi säger för vi inte säger det på ditt sätt. Jag tog nu upp denna diskussion med dig bara för att jag fått nog helt enkelt. För du går inte diskutera med alls. Jag tycker även att traditioner ska förändras med tiden och så men de betyder inte att vi behöver slänga in en massa nytt hela tiden för då försvinner just vad tradition är. Men man behöver heller inte ha kvar samma sak hur länge som helst heller. Och just därför måste man visa på endera sätt hur barnslig diskussionen är om den ena eller andra sidan börjar gnälla för högt.

XXXX7  Jag förstår inte hur den barnsliga diskussionen ska gynna några andra än SD-sympatisörer. När jag läser i gruppen Vita Kränkta Män, så kan jag skratta, för där vet jag att det är ironi, men inte när vänner tar på sig offerkoftor och talar om hur synd det är om dem som inte längre får göra ditten eller datten.

XXXX7 Vet ni, det finns faktiskt folk som går på det där! De tror på fullt allvar att man inte längre får äta pepparkakor och känner att de måste mobilisera sig. Mot vem? https://www.facebook.com/robert.nilsson.543/posts/564999203517147

 

Majken Schobius Eftersom den här diskussionen gick från vad jag trodde var saklig till en direkt attack mot mig som person så lägger jag ner här.

Majken Schobius XXXX5 jag hoppas att du känner dig stor stark nu eftersom du kände dig tvungen att ta till härskarmetoder såsom att förminska mig, dumgöra mig, och förolämpa mig.

XXXX8 Jag tror Sverige var som allra bäst innan all invandring började. Alltså, täckt av snö och metertjock inlandsis ;)

Guds fred på er!

Jag tog mycket illa vid mig då personen XXXX5 gick till personligt angrepp på mig. Jag känner mig kränkt, jag känner mig förolämpad, jag känner mig djupt sårad. Denna person är alltså en i min familj, Hen är ett syskonbarn men hen känner inte mig även om hen vill påskina det. Detta är alltså en vuxen människa som ligger närmare 30 i ålder och inte ett barn. Jag har bott här uppe i norr i 8 år och vi har alltså bara träffats ca 1 gång/år. Innan dess träffades vi inte så mycket då heller då hen var ung och jag hade familj och vi levde i två helt olika världar.

Jag känner inte igen mig alls i det han skriver och det gör inte min familj heller. Hen vill påskina att jag inte har någon som helst självinsikt, att det är jag som är inskränkt och att jag är ointelligent och mest bara till besvär för hela min familj. För givetvis åker jag 110 mil 1 gång/år för att få raseriutbrott på mina syskon och syskonbarn som jag faktiskt under alla dessa år endast träffat under en fika hemma hos min mor och far (där vi bodde). Denna person har även varit inbjuden i mitt hem men ej heller då har vi haft några som helst diskussioner som lett till ilska eller raseriutbrott. Jag VET INTE vem denna människa är som hen pratar om men det är INTE mig.

 

Summan av kardemumman är att hen har mist mig som familjemedlem. En sak som hen kanske inte visste om mig är en egenskap som jag kanske inte är direkt stolt över men jag har den likväl och det är att jag är långsint. Jag kan ta skit till en viss del MEN trampar man på mig tillräckligt hårt då är det kört. Hen förolämpade mig, hen fördummade mig, hen sårade mig och hen kränkte mig. Jag vill inte ha något med hen att göra överhuvudtaget. Hen är inte längre välkommen i mitt hem och jag hoppas att jag aldrig mer träffar hen igen för jag vill inte ha hen i mitt liv. DET är HENS förlust, inte min!

 

Det finns säkert folk som anser och kommer att anse att jag överreagerar och då vi bor i ett fritt land så får de tycka det. Men fundera då en liten stund på om situationen var omvänd. OM din släkting skrivit exakt samma saker till dig som skrivits till mig. Det må vara att jag kanske överreagerar men det är mitt val och det är ett val jag står för. För så som jag kände mig igår, det önskar jag ingen annan.

I måndags så blev det officiellt att den firma som vi anlitat till att fixa vårt badrum har gått i konkurs.

Det var ju för vår del inte så roligt eftersom vi inte är nöjda med resultatet och vi hade kommit överens om att golvet skulle göras om. Det blir ju inget gjort nu överhuvudtaget. Vi har två alternativ just nu, antingen att leva med svackan som finns i golvet eller lägga ut typ 75 000 kr till och göra om hela badrummet igen. Det sista alternativet kändes inte så lockande måste jag säga. Vi förstår ju nu varför det varit så svårt för oss att få svar på våra frågor och krav och varför företaget gjort allt för att fördröja saker och ting. Tyvärr så ska väl företaget rekonstrueras igen men jag ska då bestämt göra mitt för att de inte ska få några nya kunder.

Företaget i fråga är alltså Comfort på Mariedal i Umeå.

 

Den andra konkursen som "drabbat" oss är Experts konkurs. I det fallet så "drabbade" det oss i form av en köksassistent. De hade ju utförsäljning och jag och sambon hade länge pratat om att skaffa en riktig assistent istället för den lilla matberedaren som vi har. Nu var det läge att köpa en eftersom det var 30% rabatt.

Det blev en Kenwood med en skål på 6,3 liter.

 

Vår assistent är dock helgrå och har plastskål istället för en skål i rostfritt.

 

Med en ny assistent hemma så är det roligt att baka igen. Jag gillar att baka men att sätta en deg och knåda den är skitjobbigt och jag får ganska ont i axlar, rygg och mellan skulderbladen vilket gör att jag faktiskt helst undviker att baka just bröd.

 

Nu med nya assistenten är det ju hur lätt som helt. Åh så skönt!

 

Igår passade jag på att göra goda och vackra brytbröd/franska eftersom vi skulle få middagsgäster. De gillade helt klart mitt bröd vilket är superkul. Det är aldrig fel med lite beröm.

 

Idag så är nästan all franska uppäten så då bestämde jag mig för att göra morotsbröd.

Som många säkert vet så håller vi på att bygga om huset och det i sig verkar vara ett evighetsprojekt. Från början hade vi en 5-års plan men nu verkar det mer och mer bli en 15-års plan. Jaja, det finns hur mycket som helst att göra och det verkar aldrig ta slut.

 

Ett av våra stora problem här hemma är att vi har dåligt med plats till förvaring och när man är fem personer i familjen så är det faktiskt ett massivt problem.

 

Så för nån vecka sen så tog vi beslutet att försöka fixa till en liten vägg i vår hall så att vi kan få till det så att vi iaf har någonstans att hänga upp våra ytterkläder och ställa av oss våra skor.

 

I hallen så fanns det en gång i tiden en dörr in till toaletten men den har vi flyttat vilket innebär att kära sambon fått sätta upp renoveringsgips för att få en hyfsad yta på väggen.

 

Före tapeter:

Ja det är ganska mycket att göra i vår hall, ett nytt golv måste också in så småning om.

 

Iaf så var/är det mitt jobb att måla och tapetsera. Måla gör jag faktiskt mer än gärna, jag tycker rent faktiskt att det är roligt. Tapetsera har jag dock aldrig gjort. Jag har assisterat min kära mor ganska mycket för typ 100 år sedan men aldrig gjort det helt själv men hur svårt kan det vara?

 

Det visade sig vara lättare sagt att gjort och jag är evigt tacksam för att min sambon faktiskt älskar mig så mycket som han faktiskt gör för fy f*n vilken häxa jag har varit idag. Till slut så blev jag så frusterad (när jag tappat en skruv) att jag ställde mig på bron och var fullständigt rabiat och skällde på min stackars sambo. Jag måste sett helt galen ut (jag kände mig galen) och hans respons var att säga: "men andas älskling" och skrattade och gav mig en kram. Då började jag gråta.... j*vla, j*vla skittapeter!!!

 

Jag är inte någon pedant (snarare tvärtom) men jag är lite av en perfektionist när det gäller saker jag gör/tillverkar och blir det då nått fel så blir jag arg och ledsen och ganska så upprörd.

Tyvärr är det ju också så att blir en sak fel så uppstår det oftast fler fel. Förhoppningsvis så kommer de fel som blev idag inte synas. Hoppas, hoppas!!

 

Den här veckan har inte varit bra... har helt enkelt haft en dålig vecka.

Jag kan egentligen inte säga vad som gått fel eller ge exempel på nån specifik händelse. Det har bara varit en taskig vecka. Massa små grejer som gått fel och gnäll och gnabb.

 

Det är nog bara att inse att man inte alltid ligger på topp... egentligen är det väl ganska sällan man ligger på topp och de få ögonblick man faktiskt är längst upp så får man passa på att njuta om man nu råkar upptäcka att man är på toppen. Just nu är jag nere i en liten svacka, eller egentligen inte. Saker går bara inte riktigt som jag vill vilket är svagt irriterande.

 

Ja ja det är bara att ta nya tag, bryta ihop och komma igen.

 

Så äre nog.....

Idag var det då dags.

Jag steg upp i hyfsad tid, duschade och for ner till hotellets restaurang för att äta frukost. Riktigt gott var det. Efter frukosten gick jag tillbaka till rummet igen för att byta om och ta det lugnt en liten stund innan det var dags att åka ut till Gärdet.

 

Väl på Gärdet var det lerigt.... mycket lerigt!

 

Min start grupp startade kl 14,10 och jag och mina kollgor gick det mesta av vägen. Vi sprang lite grann men inte speciellt mycket. Jag klarade loppet på tiden 1,34,15 och det är jag helt klart nöjd med.

 

Efter loppet så for vi tillbaka till hotellet och duschade bort all lera och sen for vi till en Thailändsk restaurang på Östermalm. Den heter Koh Phangan. Väl där beställde jag biff med grönsaker i ostronsås.

 

Det var rejäla portioner och sååå jäkla gott!! Restaurangen är väl värd ett besök, inte bara för maten, utan lika mycket för sin inredning. Det är verkligen läckert och mysigt där.

 

Vi var ganska slitna efter dagen så efter maten for vi tillbaka till hotellet. Vi satte oss en stund i lobbyn, jag med en kopp efterlängtad the och min kollega med ett glas rött.

 

Just nu halvsitter jag i sängen och jag har ont. ONT!!! Jag har ont i knäna, i min stortå som bråkar, jag har ont i rumpan och både under och på fötterna. Jag har ONT och är jättestel. Det är inte direkt med lätthet som jag tar mig fram just nu. Men det är ändå som värt det på nått sätt. Det är som en skön smärta eller vad jag ska säga. Jag har ju faktiskt gjort nått för att få så ont. Nått som faktiskt är bra trots allt.

 

Note to self: Nästa tjejmil - då bör du klippa tånaglarna innan loppet.

 

Så äre!

Om ca 30 minuter så är det dags att åka in till stan för att placera ändalycktan i en buss som tar mig och många andra ner till Stockholm.

 

Jag smet lite tidigare från jobbet så att jag skulle hinna äta, duscha och packa ner det sista. Allt utom datorn är nedpackade. Och JAAAAA jag ska ha med mig datorn. Jag åker ingenstans utan min dator. Lite lagomt tragiskt så där men så är det. Datorn ska med, sen kan det mycket väl bli så att jag inte använder den (jo tjena det lät ju troligt) men med ska den!

 

Nu när jag far till huvudstaden så kommer jag ta en paus i kaloriräknadet. Nog kommer jag göra mitt bästa för att inte äta dåligt och dricka läsk men räkna kalorier DET kommer jag INTE göra. Jag ska ha hotellfrukost så det så!

 

Igår spelade jag Magdas Goodiebag och slutade på en hedrande andra plats. Det var surt som f*n att sluta som tvåa och det förstörde min nattsömn totalt.

 

Jag och min motståndare låg ganska lika vad gäller marker. Jag fick JJ (knektar) på handen och gick all in. Min motståndare synade och visade två 10or. YES!!! tänkte jag givetvis. När floppen kommer blir jag gladare då den visar QJK (dam, knekt, kung) härligt jag har triss! Turn kommer och det är typ en 6a (minns inte exakt) och när det är dags för rivern så det enda jag tänker är: inte ett ess och inte en 9a... det blir som ett mantra.... men nog fan kommer det en 9a!!!! Jag åker ut och min motståndare vinner på en stege. J*vla skit!!!!

 

Jaja det var kul att få vara med i toppstriden igen för det var så otroligt länge sedan nu.

 

Nu stängs datorn av vem vet... det kaaaaanske kommer ett inlägg imorgon.

 

Så äre!

Idag har jag börjat med att packa lillväskan inför stockholmsresan imorgonkväll. Jag jobbar till 19 imorgon och bussen går kl 22 så det gäller att allt är klart innan dess, därav packningen idag.

 

Vi är ett litet gäng från jobbet som ska ner och springa/gå tjejmilen. Själva resan och boendet har landstingets personalklubb arrangerat och vi som jobbat har fått ett mycket förmånligt pris på resa, boende och anmälningsavgift till tjejmilen. Nu är det då dags igen.

 

Tyvärr verkar det som om min rumskompis inte följer med trots allt pga hälsan och det känns ju otroligt trist. Lusten att åka försvann som. Jag vill ju givetvis att min kollega ska må bra och hennes hälsa kommer ju givetvis först men, ja, det känns trist.

 

Planer är gjorda, restauranger är bokade men just nu känner jag bara för att åka till hotellet och låsa in mig där tillsammans med en bok och chokladpraliner (det sistnämnda är ett big NO NO). Jag är trött. jag är trött och när jag är trött blir jag irritabel och mitt dåliga tålamod blir ännu dåligare. Jag är så fantastiskt less på allt tjat och gnat på barnen. Samma visa dag ut och dag in... ät inte med fingrarna, lyssna på vad vi säger, har ni gjort läxorna, borsta tänderna med mera, med mera, med mera.... jag låter som en gammal repig vinylskiva!! och det är så jävla tröttsamt!

 

Inte bara för mig utan för hela familjen. Barnen blir ju knappast gladare eller mer harmoniska genom att jag är sur, arg och irritabel. De behöver nog också en helg utan mig om jag ska vara ärlig. Yngste sonen ser redan fram emot att få sova i min säng :-)

 

Ett av de problemen som finns när man är/har en stor familj är att man aldrig får vara ensam, inte nån av oss, och det behöver man ibland. Jag själv har aldrig haft något problem med att vara ensam snarare tvärtom. jag behöver ensamtid, jag behöver få vara för mig själv en stund och det är en lyx numera att få det.

Det är bland annat därför jag känner just nu att jag skulle vilja låsa in mig på hotellrummet och stanna där hela helgen. Tyst och skönt och ingen annan att ta hänsyn till och inga måsten. Ibland är det skönt att ta en paus från vardagen. Jag ska få den här helgen... min älskade sambo måste också få en sådan helg snart tror jag. Han behöver också det.

 

Så äre!

Idag slutade jag tidigt då jag jobbade sent i onsdags. Iaf så kom jag hem och vilade en liten stund. Efter det så pratade jag lite med barnen om hur deras dag har varit.

 

Äldsta sonen går ju i 6an och nu är det dags för dem att välja vilket språk de ska ha extra. Med början i dag och sen ytterligare 2 lektioner ska de få prova de olika språken i fråga. Spanska, franska och tyska. Idag hade sonens klass franska och han blev fort övertygad om att det INTE är nått språk han vill läsa..

 

Dottern var helnöjd idag. Hon har fixat sin egen praoplats och i dag fick hon besked om att det var klart. Lycklig tjeje som ska praoa som barista på Kahls the & kaffehandel på NUS. Skönt att det gick i lås när hon försökt att fixa allt själv.

 

Yngste sonen har haft det bra på 6-års. Han trivs där.

 

Sambon fixade fajitas till middag vilket passar mig ypperligt nu när jag försöker äta lite nyttigare. Är medlem på www.matdagboken.se och enligt den så "får" jag äta 1349 kcal/dag. Tycker att det är svårt att fördela kalorierna på ett bra sätt under dagen och ännu svårare att hitta bra och nyttiga mellanmål och lunch/middagar.

 

Nu sitter jag och tittar på en DVD i all min ensamhet. Kul med fredagsmys.... eller hur det nu var...

 

Så äre!

Igår när jag somnade så hade jag huvudvärk. Imorse när jag vaknade hade jag huvudvärk. Jag har ahft huvudvärk hela dagen och misstänkte att det kanske var migrän som var på G men det blev som aldrig värre och det var ju "skönt".

På jobbet är det just nu olidligt varmt. Trångt rum med otaliga instrument och maskiner som alstrar stora mängder med buller men fram för allt just nu så alstrar de värme. Det är vaaaaaaaarmt! Så till eftermiddagsfikat så kände jag att jag behövde nått riktigt, riktigt kallt och det närmaste sånt vid jobbet är en läskedrycksautomat så jag gick och köpte mig en coca-cola.

 

 

Och se på f*n huvudvärken försvann..... Kom på det sen efteråt att jag som förtärt ganska stora mängder cola (jag är beroende av cola) har inte druckit en endaste droppe cola på flera dagar. Huvudvärken var helt enkelt pga coca-colaabstinens. Helt sjukt egentligen!

 

Min dotter har länge velat ha en piercing. Först ville hon ha i navlen men jag avstyrde det och sen efter det ville hon ha en i näsan. Jag sa ja till det och hon bestämde då att hon ville göra det i slutet av sommarlovet.

Dottern fyller år på fredag och tyckte givetvis att det skulle vara en lämplig födelsedagspresent. Så så fick det bli... Tycker inte det var så länge sen jag köpte barbies till  henne och nu köper man piercingar. Det går fort!

 

Iaf så åkte vi till Offer studio på Mariehem för att göra hål i näsan och väl där så tas vi emot av en kille som såg ut precis som ett penntroll bara med en massa piercingar i ansiketet.

Han hade blått halvlångt hår som stod precis rakt upp men han var väldigt trevlig och proffessionell. Han berättade för dottern om risker och skötsel osv. Tror inte att han var speciellt dyr heller.

 

Iaf så gick själva håltagningen bara bra. Det blödde lite men bortsett från det gick det bra och dottern tyckte inte att det gjorde speciellt ont vilket kände skönt både för henne och mig.

 

Måste säga att jag tycker att det blev riktigt snyggt.

 

 

Jag blev faktiskt lite småsugen själv. Får fundera på det ett tag.

 

Så äre!

 

Idag var det bara att bita i det sura äpplet och kliva upp när klockan ringde vid 05,30 (även om jag först steg upp tio minuter senare, det är skönt att snooza). Fyra veckor går så infernilskt fort och jag känner nu att jag har inte en susning om exakt vad jag gjort under semestern. Dock vet jag preciiiiiis vad jag INTE gjort. Visst är det lustigt? Eller är det bara tragiskt? Att man ständigt har detta dåliga samvete och faktiskt inte kan stå för att man (läs jag) behövde vila och egentligen bara pilla navelludd.

 

Första jobbdagen var helt ok dock. Hade inte alltför mycket att göra.. NUS och vårdcentralerna har inte riktigt vaknat till liv än så det är fortfarande inte så stora mängder prover som kommer in. Ganska skönt att inte behöva ge 100% direkt. Det kommer ju, det vet vi alla som på kliniks kemi, för om några veckor så springer vi runt som skållade råttor igen. På ett sättser jag fram emot det då vi iaf inte har tråkigt på jobbet men på ett annat sätt så vet jag ju att det är därför man inte orkar göra nått på semestern. Kroppen är utarbetad, den behöver vila och inte göra specellt mycket annat än att pilla navelludd och även det kan vara ganska ansträngade ibland. Ibland funderar jag på hur sjuttsingen jag ska orka jobba i minst 25 år till speciellt i det tempot som vi jobbar i. Redan nu är ju min energi och ork slut innan jag ens hinner hem över trösklen. Jag får fundera vidare på det en annan dag.

 

I helgen kom min underbara svägerska förbi med ca 2½ kg blåbär. Sååå gott! Dessa satt jag och rensade igår framför datorn när jag tittade på Fringe (lillhuliganen tittade på barnprogram) och nu under kvällen så bakade dottern så underbart goda blåbärsmuffins. Det var riktigt trevligt och för en gångs skulle fick JAG slicka skålen. Min dotter tycker att jag var sååå gullig.. vet inte riktigt var hon menade med det ;-) Jag får ju aldrig slicka skålarna när jag bakar <3 så det är väl bara rätt att jag får slicka skålen när hon bakar, eller?

 

Jo så äre!

 

 

Enligt wikipedia så betyder det: "Social kompetens handlar om en individs förmåga (kompetens) att samspela med andra individer, företrädesvis med andra personer. Att fungera väl i olika sociala situationer och olika sociala grupper handlar om att i balans kunna samverka med andra individer på ett sätt som dels innebär att man fortsätter upprätthålla en god kommunikation med andra, dels inte inskränker den egna särarten eller värdegrunden."

 

Enligt den definitionen så saknas det nått i min sociala kompetens. Jag har svårt för att träffa nya människor och att mingla är nått av det värsta jag vet för jag vet helt inte hur man gör.

 

Om jag är i ett sällskap eller en fest där jag inte känner speciellt många människor eller om det är många ytligt bekanta så känner jag mig totalt vilsen. Oftast känner de olika personerna någon eller några i sällskapet och det bildas olika grupper och de få personer jag känner, känner givetvis några andra som de samtalar med och jag känner då att jag som inte kan klistra mig fast vid de få jag känner och känner mig trygg med och det slutar ofta med att jag som står för mig själv och känner mig mest ensam. Då går jag hem.

 

Jag vet inte hur man startar ett samtal, vad ska man säga, vad ska man prata om? Hur gör man?

Nu är det tack och lov inte så ofta jag går på fester och när det väl händer så är det oftast inget jag ser fram emot. Jag känner mig själv så pass bra att jag vet ju hur det slutar iaf.

 

Men skärp dig, hur svårt kan det vara! Kanske nån tänker nu och då kan jag säga att för mig är det svårt. Jag har svårt för att bara klampa in i folk och pressa mig in i ett samtal. Man kan inte prata om vädret hur länge som helst. Jag vill inte "störa". Jag vågar inte störa, och här kommer det igen, vad ska man säga, hur ska man bete sig, tänk om jag inte har nått intressant att tillföra och oftast har jag väl inte det.

 

Jag har svårt att föra ett samtal på ställen och med människor jag inte känner mig trygg med. Jag har svårt för att öppna mig för folk i allmänhet. Jag pratar gärna och mycket om mina barn och min familj och jag delar gärna med mig av olika anekdoter både här på blogget och bland mina närmaste vänner och även på jobbet, men de som känner mig har säkert lagt märke till att jag sällan berättar något om mig själv och de problem jag har och de känslor jag känner. Jag tycker att känslor är svåra att prata om överhuvudtaget. Om nån undrar vad som är fel så är nog mitt standardsvar "Inget" eller " det är lugnt". Jag vill inte bli arg, för då gråter jag, Jag vill inte bli ledsen, för då gråter jag och jag vill inte blir riktigt, riktigt glad heller för då gråter jag.

 

Och det är väl där min brist på social kompetens kommer in för jag vill inte känna mig ratad för då gråter jag och istället för att låta folk rata mig (eller ens få en chans att rata mig) så gör jag valet åt dem.

 

Fjorton eller 40, fortfarande lika osäker....... Bra förebild man är för barnen :-(

 

 

Vårt nya badrum är ju en riktigt "såpa" det är en historia som just nu inte verkar ha något slut. Vi fick en offert av ett företag på mariedal som vi accepterade och de skulle komma i slutet av februari, början på mars men februari och mars kom och gick och inget företag sågs till. Det visade sig att de hade brist på personal och skulle höra av sig när de var på G. Ja tydligen var det väldigt svårt att få tag i personal då de först i mitten av juni.

 

Dagen de väl skulle komma så kom det givetvis ingen så sambon ringde till företaget och undra vart f*n de tagit vägen. Då hade snickaren inte fått någon information om att han skulle vara hos oss.

 

För att göra en lång historia kort med felaktigheter och klagomål mm så är badrummet fortfarande INTE klart.

 

Men idag har iag både en mattläggare och en rörmokare varit här. Rörmokaren har fixat till några rör som läkte och satt in en vattenutkastare på utsidan av huset, vilket var efterlängtat. Mattläggaren var här för att kolla en svacka i golvet som vi klagat på och hans kommentar var "ja det här går ju inte att fixa med en hammare" och "det här ser ju inte bra ut" Nähä (för att använda en ev dotterns favorituttryck) No shit Sherlock!! Han skulle prata med ägarna av företaget så skulle de få återkomma till oss. Hela dagen har gått och vi har fortfarande inte hört något (jag är inte förvånad).

 

Iaf då vi nu fått en vattenutkastare så ville yngsta sonen att vi skulle köpa en vattenspridare så han kunde hoppa runt den. Så sagt, så gjort :-) Så både den lilla och stora sonen drog på sig badbyxorna när vi kom hem och hade kul med vatten en liten stund.

 

För några dagar sedan köpte vi ju en ny cykel till lillhuliganen. Idag lade jag ut hans "gamla" cykel på blocket. Annonsen hade bara legat ute i ca 15 minuter när telefonen ringde och det var en kvinna som ville köpa cykeln. 20 minuter senare var familjen som ringt här och köpte cykeln på studs. Skönt när det går fort att sälja saker. Jag var glad och sonen var ännu gladare då han fick pengarna. Det var ju trots allt hans cykel som han fått i födelsedagspresent förra året.

 

Det har på det hela taget varit en helt ok dag iaf. Tyvärr börjar jag få lite jobbångest. Måndagen närmar sig med stormsteg.

 

Så äre!