En vän till mig har tagit ett otroligt behjärtansvärt initiativ genom att hon startat en insamligen till och genom Unicef.

 

 

Genom att skänka en slant till Unicef så lottar min vän ut en hoyastickling och det är inte vilken stickling som helst utan en ganska så ovanlig art nämligen Hoya edenii.

Oavsett om man vinner denna stickling eller ej så behöver världens fattig barn vår hjälp. Vi har det bra. De flesta av oss har råd att skänka 25 spänn.

 

.... men de senaste veckorna har varit tuffa men nu är jag hemma igen. Sorgen och saknade efter pappa är stor och frågan är om hålet i mitt hjärta någonsin kommer att läka helt.

 

Allt gick så snabbt med pappas cancer och hans död och jag är glad för att det gick så fort för hans skull men för min egen del så känner jag mig lite snuvad. Han skulle ju minst ha 3 månader kvar... inte 4 veckor.

 

Detta var vad som hände:

 

Lördagen den 29 september skriver pappa ett inlägg på Facebook där han klagar över att han har ruggigt ont. Jag förstår ingenting och ringer till pappa och frågar vad som står på. Efter mycket om och men så går han med på att fixa så att mamma (som har alzheimers) får flytta till korttidsboende så att han kan söka akut sjukvård.

 

Måndagen den 1 oktober så fixar pappa så att mamma har en plats på korttids.

 

Tisdagen den 2 oktober så körs mamma till korttidsboendet och pappa åker själv in till akuten. På akuten tas flera prover på pappa som nu är gul i huden. Proverna visar att det är nått fel på levern. Pappa får åka hem igen för att vänta på en akuttid till röntgen.

 

Onsdagen den 3 oktober så ringer de från sjukhuset och säger att röntgen ska göras dagen efter.

 

Torsdagen den 4 oktober så åker pappa och min syster in för att röngta pappa. De får svar direkt efter undersökningen att pappa har cancer i bukspottskörtlen och att han har flera levermetastaser varav en av dem blockerar gallgången och det är därför han är gul. Pappa får stanna kvar på lasarettet.

 

Fredagen den 5 oktober så opereras pappa och en passage sätts in i gallgången för att minska smärtan hos pappa och för att gallan ska kunna rinna igen.

 

Lördagen den 6 oktober så får pappa åka hem och min syster hämtar honom. Samma dag påbörjar jag min resa ner till pappa.

 

Söndagen den 7 oktober så ankommer jag till Hyltebruk och stannar där och umgås med pappa och mina syskon till onsdagen den 17 oktober då jag åker hem igen. Under denna tid mår pappa inte speciellt bra, han ahr ont och har svårt att äta. Han får nu morfin i tablettform.

 

Den 23 oktober var det dags för pappa och min syster att träffa specialistläkaren och jag var med på telefon. Vi får beskedet som vi redan visste. Det finns inget att göra annat än smärtlindring och pappa har troligtvis bara 3-6 månader kvar att leva.

 

Den 27 oktober åker pappa, min syster och hennes son till Danmark för att träffa pappas syskon och mammas bror för att umgås och säga "Farväl". Detta tog hårt på pappa och han meddelar att det var så jobbigt både fysiskt och psykiskt så att han klarar inte av att komma på mitt bröllop men att han kommer vara där i tanken med oss iaf.

 

Under denna tid blev det klargjort att mammas korttidsboende måste göras om till ett långtidsboende. Pappa klarar inte av att ta hand om henne pga sin sjukdom och vi barn kan inte ta hand om mamma själva. Pappa har inte orkat träffa mamma under denna tid och pappa blir bara sämre och sämre.

 

Den 6 november så säljer pappa huset till min syster och vi barn är nu alla i tryggt "förvar" och mamma har det bra på boendet i sin lilla värld.

 

Den 7 november får pappa morfin i sprutform. Tabletterna funkar inte bra längre och pappa har starka smärtor.

 

Den 8 november på kvällen så går dör pappa. Han lämnar oss för gott och han träffade aldrig mamma igen efter att hon flyttade till korttids.

 

Det gick alltså bara 36 dagar från det att pappa fick sin diagnos tills att han avled. Jag är glad för hans skull, att det gick fort men jag känner mig ändå lite lurad. Jag fick aldrig riktigt något avsked.... vi skulle ju träffas igen men så blev det inte.

 

Den 10 november så gifter jag och Fredde oss. Det var jobbigt och roligt och ledsamt och lyckligt på samma gång. Pappa visste att vi skulle gifta oss och jag vet att han ville att vi skulle fortsätta som planerat.

 

Den 12 november så åker jag ner till Hylte igen och ankommer den 13 november. Det var sååååååå skönt att få krama om mina syskon igen och få gråta och skratta och minnas pappa tillsammans.

 

Den 14 november träffar jag och min syster begravningsentreprenören.

 

Den 15 november har vi möte med banken som har hand om pappas testamente.

 

Den 20 novemer kommer vår storebror från Norge.

 

Den 21 november så begraver vi pappa i havet Kattegatt enligt hans önskan att spridas i havet som gränsar mellan Danmark och Sverige.

 

Den 22 november åker jag hem igen och ankommer den 23... alltså idag.

 

Den här tiden från slutet av september tills nu har varit milt sagt turbulent. Jag har skrattat och jag har gråtit men mest av allt har det känt som och känns fortfarande som att mitt hjärta ska brista när som helst.

 

Livet går vidare och det är så skönt att få krama min man och mina barn. Det är de som gör att livet blir uthärdligt att leva och gör så att livet går vidare. Min far lever ju faktiskt kvar i både dem och i mig.

 

Just nu befinner jag mig hemma hos min pappa nere i söder. Pappa är sjuk.

 

I torsdags fick vi reda på att pappa har cancer närmare bestämt pancreascancer och att han även fått metastaser i levern. Pappa hade och har ganska starka smärtor och en av orsakerna till detta var att en tumör i levern blockerade gallgången. Han blev opererad i fredags då de satte in en passage i gallgången så att gallan kan rinna ut igen.

 

Det var givetvis chockerande att få ett sådant besked och mitt liv vändes som upp och ner. Givetvis vet jag att min far en dag skulle dö, han är trots allt snart 75 men inte skulle det hända på det här sättet. Hur det skulle gå till egentligen vet jag inte men definitivt inte så här.

 

Så nu har jag en mamma som sitter på hemmet helt borta i alzhimers och en pappa som håller på att dö i cancer.

 

Jag har ju haft roligare stunder i livet kan jag ju lätt erkänna. Det är tufft, jobbigt och hjärtskärade på alla sätt och vis. Jag är glad för att jag hade möjligheten att få åka hit och umgås med pappa ett tag (tack till mina underbara chefer) för det är inte bara sorgligt och jobbigt, vi har även skrattat en hel del. Jag har fått umgås med några av mina syskon och det är skönt att vi får bearbeta lite av detta tillsammans.

 

Jag vet inte än vad som kommer hända och hur länge min pappa har kvar. Det går inte att operera och den evt behandling som kommer sättas in kommer "bara" vara livsförlängande. Det vi vet är att tumören är mycket aggresiv och att pancreascancer är en diagnos som inte har någon vidare bra prognos alls, snarare tvärtom. Ännu en orsak till att jag ville åka ner och umgås med min pappa nu.

 

Helt plötsligt bort jag vääääääääääääldigt långt bort från min familj.

 

Just nu är livet som inget roligt men förhoppningsvis så blir det bättre med tiden... kanske.

 

 

 

Idag var det då dags.

Jag steg upp i hyfsad tid, duschade och for ner till hotellets restaurang för att äta frukost. Riktigt gott var det. Efter frukosten gick jag tillbaka till rummet igen för att byta om och ta det lugnt en liten stund innan det var dags att åka ut till Gärdet.

 

Väl på Gärdet var det lerigt.... mycket lerigt!

 

Min start grupp startade kl 14,10 och jag och mina kollgor gick det mesta av vägen. Vi sprang lite grann men inte speciellt mycket. Jag klarade loppet på tiden 1,34,15 och det är jag helt klart nöjd med.

 

Efter loppet så for vi tillbaka till hotellet och duschade bort all lera och sen for vi till en Thailändsk restaurang på Östermalm. Den heter Koh Phangan. Väl där beställde jag biff med grönsaker i ostronsås.

 

Det var rejäla portioner och sååå jäkla gott!! Restaurangen är väl värd ett besök, inte bara för maten, utan lika mycket för sin inredning. Det är verkligen läckert och mysigt där.

 

Vi var ganska slitna efter dagen så efter maten for vi tillbaka till hotellet. Vi satte oss en stund i lobbyn, jag med en kopp efterlängtad the och min kollega med ett glas rött.

 

Just nu halvsitter jag i sängen och jag har ont. ONT!!! Jag har ont i knäna, i min stortå som bråkar, jag har ont i rumpan och både under och på fötterna. Jag har ONT och är jättestel. Det är inte direkt med lätthet som jag tar mig fram just nu. Men det är ändå som värt det på nått sätt. Det är som en skön smärta eller vad jag ska säga. Jag har ju faktiskt gjort nått för att få så ont. Nått som faktiskt är bra trots allt.

 

Note to self: Nästa tjejmil - då bör du klippa tånaglarna innan loppet.

 

Så äre!

Ja natten tillbringades i en buss och det är är ju inte den bekvämaste platsen att sova på. Nog fick jag lite sömn men jag har helt klart sovit bättre. När vi väl kom fram så visade det sig att ingen fick något rum den här gången utan alla fick vänta tills efter kkl 14 för att checka in. Vi fick tillgång till ett konferensrum där vi kunde ställa in all vår bagage och några toaletter så att vi kunde fräscha upp oss. När jag klev av bussen hade jag huvudvärk men den blev bättre efter att jag fick lite frukost. Efter frukosten så for vi för att hämta ut våra nummerlappar och kolla in de olika sponsorerna och väl där började huvudvärken ge sig tillkänna igen.

 

Vi for tillbaka till hotellet och för att lasta av våra grejer som vi fått under nummerlappsutdelingen och jag lyckades få tag i några efterlängtade huvudvärkstabletter.

 

Sen for vi ner till stan och till butiken Just Africa. För några månader sen så vann jag presentkort till just den butiken i några pokerturneringar och nu hade jag bestämt mig för att shoppa upp presentkorten.

Det här är vad jag köpte:

Den stora väskan är gjor av återanvända plastpåsar men det varken känns eller syns. Den kostade 600.-

Lillelefanten är gjord av glaspärlor och jag föll som för den när jag såg den. Har satt den på den stora väskan. Blev riktigt bra faktiskt. Kostade 65.- Örhängena gillade jag skarpt och jag brukar sällan köpa örhängen mycket beroende på att jag har så många hål i öronen och pga att jag sällan byter örhängen i öronen. Men de här var en snygg blå färg och i silver. Kostade 295.- Jag ska ha på mig dem imorgon tror jag :-)

Den lilla väskan är gjord av etiopisk skinn och den är sååååå mjuk. jag har nog aldrig kännt så mjukt skinn förut. Så jäkla läcker!! Den kostade 595.- Sen köpte jag två chokladkakor för 55 kr/st också en på 75% och en kaka som används till drickchoklad. Den ser jag verkligen fram emot att testa. Man tar bara en ruta och stoppar ner den i varm mjölk och när chokladen smält så är det bara att dricka. Det är säkert en kaloribomb men nångång ibland måste man få njuta av livet också. iaf så fick jag bara lägga till 165 kr för allt så jag är skitnöjd!!

 

Efter vi handlat på Just africa vilket är en butik jag kan rekommendera (har massor av roliga saker) så vandrade vi långsamt genom gamla stan och åt lite lunch och hade allmänt trevligt. Huvudvärken försvann dock aldrig helt utan låg som och lurade. Till slut så for vi tillbaka till hotellet och då hade även jag ett rum att bo i. Mina kollegor skulle vila en stund och sen skulle de ut och äta (egentligen skulle jag också med) men jag kände mig helt slut. Huvudvärken var tillbaka med full kraft och jag däckade i sängen kl 17. Min älskade sambo ringde och väckte mig kl 18 och jag minns att vi pratade men jag minns inte att vi la på luren. Jag somnade om igen och vaknade först halv åtta!!! Då var det bara att dra sig till närmaste ica för att köpa nått ätbart. Resten av kvällen har jag spenderat i sängen och bara tagit det lungt. Så skönt!!

 

Så äre!

 

Idag var det då dags för "domen". Jag började mitt nya liv för en vecka sen och då var det dags för att se om att äta nyttigare räkna kalorier gett någon effekt. Även om man tror att det kanske gått bra så är det ju alltid lite nervöst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men det gick bra. *Pustar ut* Det gick faktiskt över förväntan måste jag säga. Imorse när jag ställde mig på på vågen så slutade den ticka på 62 kg. det innebär att på dessa 7 dagar ( en vecka) så har jag gått ner 1,4 kg i vikt och jag är sååå jävla nöjd!

 

Nu är jag ju inte så puckad att jag tror att det kommer bli så här varj vecka. Jag är fullt nöjd bara jag går ner och inte upp. Jag vill helst inte heller hamna på nån platå. Det är så otroligt jobbigt när det inte händer nått och man bara står och stampar. Men just nu känner jag att jag har flyt.

 

På torsdagkväll är det dags att fara till stockholm och tjejmilen. Så jag kommer vara fullt nöjd om nästa veckas vikt stannar på samma som denna. Det är nog inte helt lätt att fara till huvudstaden utan att synda lite.

 

Igår spelade jag lite poker på Svenska spel. Jag har haft ett konto där i evigheter känns det som men har sällan spelat där. Tror att det var första gången jag spelat poker där på ca 1½ år. Iaf så hade jag hela 61.21 kr på spelkontot där och eftersom jag inte kunde logga in på Unibet så bestämde jag mig för att spela bort dem. Svenska spel är inte den klienten som jag trivts bäst på så att säga.

 

Jag satte mig vid ett 0,25/0,50 kr cash gamebord och tog med mig mina 61,21 kr.

 

När jag loggade ut för kvällen så hade min pyttelilla stack växt till 125 spänn. Det måste jag säga att jag är ganska nöjd med.

 

Så äre!

Jag vill bli nyttigare och genom att bli nyttigare då även gå ner ett par kilo i vikt. Som jag har skrivit innan så har detta många olika anledningar men framför allt hälsoskäl.

 

Igår var det lördag. Barnen och sambon hade ladda upp för kvällen genom att både köpa chips, godis och läsk och för min egen del kände jag bara "oh shit!!!! Hur ska jag fixa det här?" Sambon gjorde potatisgratäng och kyckling till kvällsmat och jag gick och nojjade precis hela dagen pga detta. Jag ÄLSKAR potatis gratäng men det är ju som vi alla vet inte den nyttigaste av maträtter.

 

 

Det gick bra måste jag säga och jag till och med lärde mig något på köpet. Jag kunde äta en helt normal portion av gratäng, kyckling och sallad och ändå inte överskrida min kalorigräns för viktminskning (jupp jag har ätit frukost, lunch och mellis idag) men det jag lärde mig mest var nog att även om jag åt en normalportion (just nu väger jag all min mat för att få ett hum om normala portioner) som jag faktiskt blev jättemätt på så finns det fortfarande utrymme i mitt dagliga energibehov (1749 kcal för att hålla vikten) för att få äta lite snacks och godis. Det känns skönt att veta. Nu åt jag inget igår och jag är faktiskt stolt över mig själv. Efter jag ätit kvällsmaten så var jag så pass mätt att jag inte ens var speciellt sugen på godis/chips. Det känns skönt!

 

 

Det jag måste lära mig är ju det jag försöker lära mina barn. Det är ok att äta godis/snacks om man gör det en gång/vecka. Mitt problem är och har alltid varit att godis/snacks och framför allt coca-cola har varit en del av mitt dagliga liv. Det är inte ok för man mår inte bra av det. Det var och är sååå lätt att ta en japp/daim eller nått liknande till eftermiddagsfikat, det är ju så lätt att få tag på. Det är ju mycket mer besvärligt att ta med sig nått mer nyttigt hemifrån men förhoppningsvis så kommer jag att lära mig detta nu. Jag försöker att förbättra och förändra mina vanor.

 

Den här gången kanske jag lyckas för den här gången står jag inte ensam. Min kompis J och jag gör den här resan tillsammans. Det är så skönt att vi kan stötta och peppa varandra.

 

Så äre!

Idag slutade jag tidigt då jag jobbade sent i onsdags. Iaf så kom jag hem och vilade en liten stund. Efter det så pratade jag lite med barnen om hur deras dag har varit.

 

Äldsta sonen går ju i 6an och nu är det dags för dem att välja vilket språk de ska ha extra. Med början i dag och sen ytterligare 2 lektioner ska de få prova de olika språken i fråga. Spanska, franska och tyska. Idag hade sonens klass franska och han blev fort övertygad om att det INTE är nått språk han vill läsa..

 

Dottern var helnöjd idag. Hon har fixat sin egen praoplats och i dag fick hon besked om att det var klart. Lycklig tjeje som ska praoa som barista på Kahls the & kaffehandel på NUS. Skönt att det gick i lås när hon försökt att fixa allt själv.

 

Yngste sonen har haft det bra på 6-års. Han trivs där.

 

Sambon fixade fajitas till middag vilket passar mig ypperligt nu när jag försöker äta lite nyttigare. Är medlem på www.matdagboken.se och enligt den så "får" jag äta 1349 kcal/dag. Tycker att det är svårt att fördela kalorierna på ett bra sätt under dagen och ännu svårare att hitta bra och nyttiga mellanmål och lunch/middagar.

 

Nu sitter jag och tittar på en DVD i all min ensamhet. Kul med fredagsmys.... eller hur det nu var...

 

Så äre!

Idag var det dagen med stort D. Skolan började igen för de två stora barnen och lillhuliganen skull ÄNTLIGEN få börja på 6-års. Som han har längtat efter detta.

Jag följde med honom i morse och var där under uppropet och samligen sen så var det dags för mig att gå hem. Jag hämtade honom vi 13-tiden och då hade han en hel massa att berätta och han var så nöjd med sin första dag.

 

Det är inte bara skolstarterna som gör denna dagen med stort D utan det är också starten för mig att börja äta bättre och försöka få in lite motion igen i mitt liv.

 

Så idag så ställde jag mig på vågen för första gången sen i våras och sommarens frossande har verkligen satt sina spår. Ca 5 kg spår för att vara exakt. Morgonens vikt landade på 63,4 kg.

Att försöka äta bättre är egentligen inte sååå mycket för att gå ner i vikt för egentligen trivs jag ganska bra med mig själv just nu MEN jag måste faktiskt gå ner i vikt rent hälsomässigt. Jag har diagnosen sömnapné och apnén blir värre ju mer jag väger, det är ren fakta så det är en av anledningarna till att gå ner nått kilo eller två. Nog finns det fler men de främsta är min hälsa.

 

En av de saker som jag ska försöka ändra är att äta regelbundet vilket jag är skitkass på idag. Nog äter jag hyfsat de dagar jag jobbar men mellanmål vet jag inte vad är och för att hålla ett hyfsat jämt blodsocker och inte bli tvärhungrig så ska jag försöka lära mig att äta mellanmål. Tricket är nog att det ska vara enkelt och ta liten plats för jag ÄR lat och jag ger som upp när det tar lång tid att förbereda eller man måste ha med sig 78 byttor till jobbet och att stå och bre mackor på morgonen DET går fetbort!!

 

Så idag har jag gjort mellis-bars.

 

En sats blir till 12 bars och innehåller hasselnötter, russin, torkade aprikoser, havregryn, solrosfrön, pumpafrön och äggvita. Den var riktigt god faktiskt, till och med lillhuliganen gillade det.

 

Sen gjorde jag ett gäng "godispåsar" som jag tänkte ha till eftermiddagsfikat på jobbet/hemma som består av hasselnötter, russin, mörk choklad och torkade aprikoser.

 

 

Jag har förberett ett gäng sådana här lådor och åt den första idag och då upptäckte jag att jag INTE gillar torkade aprikoser... de är ju rent av skitäckliga! Så då blev det ännu en tur ner tll affären för att köpa nått annat. Jag hittade då en påse med torkad mango då fick den följa med hem. Väl hemma så  smakade jag på mangon och den var ju bättre än aprikosen men det var ändå ingen hit! Så nu har jag bestämt mig för att byta ut den torkade frukten (inte russinen) mot ett helt vanligt husmansknäcke som jag brutit i småbitar. Det är säkert mycket nyttigare än den torkade frukten i alla fall.

 

Jag hoppas att det här blir bra och att jag kan få in en funkande rutin.

 

Om ni få som läser denna blogg har några bra och (jätte)enkla tips på mellis så skriv gärna en kommentar eller två. Kan nog bli lite trist i längden om jag ska äta bars och "godispåsarna" varje dag.

 

Mmmm så äre!