Den ständiga kommentaren idag har varit "åh är du född på alla hjärtans dag, det måste vara roligt".

 

Egentligen vet jag inte vad jag ska svara på det. Oavsett vad så får jag presenter och god middag. Det är nog mest besvärligt för min familj som måste påpeka och berätta vilket kort som tillhör min födelsedagpresent och vilket kort/teckning som är hjärte-presenten.

 

När jag föddes 1972 så fanns inte alla hjärtans dag utan det var något som började dyka upp i slutet på 80-talet. jag minns det ganska så väl hur det började i de olika blomsteräffärerna. Så detta med att jag fyller år på alla hjärtans dag är inget jag egentligen tänker på. Det är ju bara på det sättet och det är ju knappast nått jag kan ändra på.

 

För alla andra får det mer än gärna vara alla hjärtans dag men för mig är det MIN dag, min födelsedag :-)

 

Idag fick jag allt och lite till.

 

Mina stora barn steg upp jättetidigt och fixade frukost, äggröra och oboy, till mig medans jag duschade. Jättegott!!

 

På jobbet kom min underbara Maria och överraskade mig med en bukett tulpaner, choklad och ett kort. Min Maria hon känner mig hon. Aj löv hör!

 

När jag kom hem så fick jag först alla hjärtans dag presenter bestående av teckningar, kort, choklad och blommor.

 

Igår fick vår yngste son en elgitarr. En billig elgitarr men ändock en riktig elgitarr.

Mina barn har inga far/morföräldrar som ger dem saker som låter och driver oss föräldrar till vanvett. Den biten klarar vi sååå bra själva nämligen. Jag vet inte riktigt om det är ett inslag av masochism som gör att vi frivilligt utsätter oss för detta eller om vi bara helt enkelt är otroligt korkade.

 

Det är nämligen inte det första fullstora instrumentet vi tar in här i huset nämligen. I nuläget har vi ett fullstort trumset, en elgitarr (den som precis köptes) två st aukustiska gitarrer, ett gäng med blockflöjtar, munspel, ett skitkasst keyboard och en mungiga.

 

Det "roliga" i kråksången är att ingen av oss egentligen kan spela på nått av intrumenten. Dottern har lärt sig några få ackord på gitarr i skolan men det är allt. Vi sjunger mycket här i hemmet men spelar instrument? Neeee inte nå mycket men ÄNDÅ så kommer det in nya instrument med jämna mellanrum vilket är helt obegripligt. Ingen av de två äldsta barnen har haft någon direkt önskan om att få musiklektioner heller nämligen.

 

Är det så att vi när ett hopp om att yngste sonen ska vara ett musikaliskt underbarn?

 

Vilket fall som helst så när gitarrhelvetet kom igår så fick jag för mig att JAG skulle lära mig att ta några ackord på en av de akustiska gitarrerna så jag satt där och plinkade på under kvällen med reusltat att jag fick nått så jävulskt ont i fingertopparna. Nått som jag har även idag. Vet ni hur jobbigt det är att sitta och skriva (bland annat den här texten) på ett tangentbord när man har ont i fingertopparna?

 

Det är nog bara att inse att har man inte lärt sig att spela gitarr innan man är 40 så är det nog inte meningen att man ska lära sig det.

 

 

Idag påbörjar de två äldsta barnen resan ner söderut för att umgås med sin far och hans sida av familjen.

Jag har inte så jättebra kontakt med mitt X. Dock vet jag att barnen har det hyfsat bra där nere och att de ser fram emot att få träffa honom och familjen.

 

Vad mig själv anbelangar så har jag mycket motstridiga känslor. På ett sätt ska det bli "skönt" att få rå om maken och yngsta sonen själv och det blir som lugnt och skönt här i huset. Jag kan kanske till och med få nån högt önskad egentid. På ett annat sätt känns det trist och ledsamt. Det kommer bli så tyst i huset och så tomt. Jag kommer sakna monsterna nått oerhört.

 

Jag hoppas att de får en alldeles underbar jul :-) Tack och lov för telefoner.

 

 

En vän till mig har tagit ett otroligt behjärtansvärt initiativ genom att hon startat en insamligen till och genom Unicef.

 

 

Genom att skänka en slant till Unicef så lottar min vän ut en hoyastickling och det är inte vilken stickling som helst utan en ganska så ovanlig art nämligen Hoya edenii.

Oavsett om man vinner denna stickling eller ej så behöver världens fattig barn vår hjälp. Vi har det bra. De flesta av oss har råd att skänka 25 spänn.

 

Mina dotter skickade mig det här fotot igår:

 

Nu när situationen är som den är med min pappa så for jag ju ner till honom så fort jag bara kunde för att få umgås lite med honom medan tiden fortfarande finns så att säga.

 

Tyvärr så innebar det ju att jag fick åka ensam och lämna min familj hemma. Det är jobbigt! Jag har som aldrig varit borta från mina närmsta så länge och definitivt inte i en sådan situation som jag har nu. Visst är kanske inte nästan två veckor någon lång tid egentligen men när man behöver en kram så är 110 mil ruggigt långt och förtillfället har jag behov för många kramar som jag inte får.

 

Jag saknar det faktum att jag kan vakna på morgonen och räcka ut en hand så är min älskade sambo där. Att få vända sig om och se ut som ett troll och ändå få ett leende.

 

Jag saknar varje morgon då min yngste son kommer ut i köket medans jag äter frukost då han klättrar upp i mitt knä och ger mig en jättekram och vi bara sitter och myser en liiiiiten liiiiten stund.

 

Jag saknar att få en välkommen hem kram av min äldste son som nästan alltid står i dörröppningen när jag kommer hem varje dag från jobbet.

 

Jag saknar min dotter och hennes kramar och det faktum att hon ska sitta bredvid mig under en filt när vi tittar på supernatural.

 

Jag längtar efter min familj nå jävulskt.

 

Jag är tacksam och glad över att jag får den här tiden med min pappa men det gör ändå inte längtan efter min familj nå mindre.

 

Fick precis den här bilden av min dotter på skype... Hon är kreativ lilla fröken fräken :-) Jag blev jätteglad mitt i all sorgsenhet.

 

Idag så gjorde jag och grabbarna lite experiment. Det var kul!

 

Grabbarna skrattade högljutt när de fick en metalltång att skrika och bubblor fyllas med gas. Det är fantastiskt hur roligt man kan ha med så lite material som vatten, diskmedel, karamellfärg och lite kolsyreis.

 

Än mer fantastiskt var det när grabbarna var så pass imponerade över sin gamla mamma att de sa: Mamma Hur vet du hur man gör det här?!" med lagom mycket beundran i rösten.

 

Vi fick drygt en hel timme att gå med att stoppa diskmedel i vatten och is i vattnet, is i ett glas och färg på det för att sen tillsätta vatten och sist men inte minst, is i en ballong som då blåste upp sig själv. Lite nervöst var det allt, tänk om den smällde!!!

 

Både de och jag hade skitkul. ibland behövs det inte så mycket för en rolig stund tillsammans. Jag njöt och det tror jag att de gjorde också. Spänningsfaktorn var hyfsad iaf och lillhuliganen var nog den som tyckte att det var mest spännande. Att få smälla gasfyllda röda "såp"bubblor är ju hur häftigt som helst när man är sex år och när dessa bubblor bara väller över kanten på ett glaskärl, ja då är det än häftigare.

 

Så experimentera mera, det är så kul!

 

Så äre!

Vi kom till Umeå vid 20,30-tiden igår. Det var såå skönt att få komma hem igen.

Idag så har jag en del träningsvärk men det känns bättre än vad jag trodde det skulle kännas.

 

Har väl inte haft en toppendag direkt, snarare tvärtom och jag har känt mig lite låg. Det är aldrig någon rolig känsla. är just nu hemma själv med barnen då sambon är ute på tjänsteresa men de har för en gångs skulle varit mönsterbarn. Så skönt att slippa konflikter bara för en dag. Tack gullungar för det <3

 

Jag har försökt tvätta mina löparskor under kvällen. Jag googlade lite på nätet och enligt allt jag läste så skulle man kunna tvätta dem i maskin på 30 grader på typ skontvätt. Jag kan säga att det gjorde INTE mina skor rena. De är fortfarande jätteskitiga och luktar skunk. De luktar verkligen ILLA! Så nu skiter jag i om de tål det eller inte utan nu blir det en helt vanlig syntettvätt på 40 grader. Det får bära eller brista. Är skorna hela och rena är det värt det. Är de sönder eller helt enkelt fortfarande skitiga och luktar skunk, ja då får det helt enkelt bli nya skor. Jag misstänker att jag är nog inte den enda som eventuellt får investera i nya skor efter den här tjejmilen.

 

Jupp Så äre!

Idag har jag börjat med att packa lillväskan inför stockholmsresan imorgonkväll. Jag jobbar till 19 imorgon och bussen går kl 22 så det gäller att allt är klart innan dess, därav packningen idag.

 

Vi är ett litet gäng från jobbet som ska ner och springa/gå tjejmilen. Själva resan och boendet har landstingets personalklubb arrangerat och vi som jobbat har fått ett mycket förmånligt pris på resa, boende och anmälningsavgift till tjejmilen. Nu är det då dags igen.

 

Tyvärr verkar det som om min rumskompis inte följer med trots allt pga hälsan och det känns ju otroligt trist. Lusten att åka försvann som. Jag vill ju givetvis att min kollega ska må bra och hennes hälsa kommer ju givetvis först men, ja, det känns trist.

 

Planer är gjorda, restauranger är bokade men just nu känner jag bara för att åka till hotellet och låsa in mig där tillsammans med en bok och chokladpraliner (det sistnämnda är ett big NO NO). Jag är trött. jag är trött och när jag är trött blir jag irritabel och mitt dåliga tålamod blir ännu dåligare. Jag är så fantastiskt less på allt tjat och gnat på barnen. Samma visa dag ut och dag in... ät inte med fingrarna, lyssna på vad vi säger, har ni gjort läxorna, borsta tänderna med mera, med mera, med mera.... jag låter som en gammal repig vinylskiva!! och det är så jävla tröttsamt!

 

Inte bara för mig utan för hela familjen. Barnen blir ju knappast gladare eller mer harmoniska genom att jag är sur, arg och irritabel. De behöver nog också en helg utan mig om jag ska vara ärlig. Yngste sonen ser redan fram emot att få sova i min säng :-)

 

Ett av de problemen som finns när man är/har en stor familj är att man aldrig får vara ensam, inte nån av oss, och det behöver man ibland. Jag själv har aldrig haft något problem med att vara ensam snarare tvärtom. jag behöver ensamtid, jag behöver få vara för mig själv en stund och det är en lyx numera att få det.

Det är bland annat därför jag känner just nu att jag skulle vilja låsa in mig på hotellrummet och stanna där hela helgen. Tyst och skönt och ingen annan att ta hänsyn till och inga måsten. Ibland är det skönt att ta en paus från vardagen. Jag ska få den här helgen... min älskade sambo måste också få en sådan helg snart tror jag. Han behöver också det.

 

Så äre!

Idag slutade jag tidigt då jag jobbade sent i onsdags. Iaf så kom jag hem och vilade en liten stund. Efter det så pratade jag lite med barnen om hur deras dag har varit.

 

Äldsta sonen går ju i 6an och nu är det dags för dem att välja vilket språk de ska ha extra. Med början i dag och sen ytterligare 2 lektioner ska de få prova de olika språken i fråga. Spanska, franska och tyska. Idag hade sonens klass franska och han blev fort övertygad om att det INTE är nått språk han vill läsa..

 

Dottern var helnöjd idag. Hon har fixat sin egen praoplats och i dag fick hon besked om att det var klart. Lycklig tjeje som ska praoa som barista på Kahls the & kaffehandel på NUS. Skönt att det gick i lås när hon försökt att fixa allt själv.

 

Yngste sonen har haft det bra på 6-års. Han trivs där.

 

Sambon fixade fajitas till middag vilket passar mig ypperligt nu när jag försöker äta lite nyttigare. Är medlem på www.matdagboken.se och enligt den så "får" jag äta 1349 kcal/dag. Tycker att det är svårt att fördela kalorierna på ett bra sätt under dagen och ännu svårare att hitta bra och nyttiga mellanmål och lunch/middagar.

 

Nu sitter jag och tittar på en DVD i all min ensamhet. Kul med fredagsmys.... eller hur det nu var...

 

Så äre!

Idag var det dagen med stort D. Skolan började igen för de två stora barnen och lillhuliganen skull ÄNTLIGEN få börja på 6-års. Som han har längtat efter detta.

Jag följde med honom i morse och var där under uppropet och samligen sen så var det dags för mig att gå hem. Jag hämtade honom vi 13-tiden och då hade han en hel massa att berätta och han var så nöjd med sin första dag.

 

Det är inte bara skolstarterna som gör denna dagen med stort D utan det är också starten för mig att börja äta bättre och försöka få in lite motion igen i mitt liv.

 

Så idag så ställde jag mig på vågen för första gången sen i våras och sommarens frossande har verkligen satt sina spår. Ca 5 kg spår för att vara exakt. Morgonens vikt landade på 63,4 kg.

Att försöka äta bättre är egentligen inte sååå mycket för att gå ner i vikt för egentligen trivs jag ganska bra med mig själv just nu MEN jag måste faktiskt gå ner i vikt rent hälsomässigt. Jag har diagnosen sömnapné och apnén blir värre ju mer jag väger, det är ren fakta så det är en av anledningarna till att gå ner nått kilo eller två. Nog finns det fler men de främsta är min hälsa.

 

En av de saker som jag ska försöka ändra är att äta regelbundet vilket jag är skitkass på idag. Nog äter jag hyfsat de dagar jag jobbar men mellanmål vet jag inte vad är och för att hålla ett hyfsat jämt blodsocker och inte bli tvärhungrig så ska jag försöka lära mig att äta mellanmål. Tricket är nog att det ska vara enkelt och ta liten plats för jag ÄR lat och jag ger som upp när det tar lång tid att förbereda eller man måste ha med sig 78 byttor till jobbet och att stå och bre mackor på morgonen DET går fetbort!!

 

Så idag har jag gjort mellis-bars.

 

En sats blir till 12 bars och innehåller hasselnötter, russin, torkade aprikoser, havregryn, solrosfrön, pumpafrön och äggvita. Den var riktigt god faktiskt, till och med lillhuliganen gillade det.

 

Sen gjorde jag ett gäng "godispåsar" som jag tänkte ha till eftermiddagsfikat på jobbet/hemma som består av hasselnötter, russin, mörk choklad och torkade aprikoser.

 

 

Jag har förberett ett gäng sådana här lådor och åt den första idag och då upptäckte jag att jag INTE gillar torkade aprikoser... de är ju rent av skitäckliga! Så då blev det ännu en tur ner tll affären för att köpa nått annat. Jag hittade då en påse med torkad mango då fick den följa med hem. Väl hemma så  smakade jag på mangon och den var ju bättre än aprikosen men det var ändå ingen hit! Så nu har jag bestämt mig för att byta ut den torkade frukten (inte russinen) mot ett helt vanligt husmansknäcke som jag brutit i småbitar. Det är säkert mycket nyttigare än den torkade frukten i alla fall.

 

Jag hoppas att det här blir bra och att jag kan få in en funkande rutin.

 

Om ni få som läser denna blogg har några bra och (jätte)enkla tips på mellis så skriv gärna en kommentar eller två. Kan nog bli lite trist i längden om jag ska äta bars och "godispåsarna" varje dag.

 

Mmmm så äre!

... kl 22,48 som klockan nu är satt jag uppe på neonatalen (avd 17) i Halmstadoch tittade på min nya fina bebisdotter som låg i en halvkuvös med en sond nerstoppad i näsan.

 

Vid ett-tiden på natten mot den 17 augusti så fick jag värkar och en liten blödning. Värkarna kom med full styrka och med jämna mellanrum på 4-5 minuter på en gång. Då jag och min dåvarande make bodde nära 8 mil från sjukhuset så fick vi fara in på en gång.

 

Väl på lasarettet konstaterades det att det var lite tidigt men då jag hade passerat fulla 34 veckor av graviditeten (jag var i veckan 34+1) så gjordes inget för att stoppa upp förlossningen.

 

Iaf ca 14½ timme efter första värken så kom hon till världen. Klockan 15,37 för att vara exakt. 6 veckor för tidigt. Hon var inte så stor men för att vara född 6 veckor prematurt så var hon det. 45 cm lång och hon vägde 2325 gram. Vi fick ha henne hos oss en stund innan vi själva tillsammans med sjukvårdspersonal bar upp henne till neonatalen.

 

Sen följde några långa veckor med sondmatning, gulsot och solning med mera men till slut var det dags att åka hem, sååå sköööönt!

 

Ja 15 år har gått precis idag och lillprinsessan är inte så liten längre. 15 år gammal, 166 cm lång och smal. Blond för tillfället och stora blåa ögon och otroligt långa ögonfransar och en piercing i näsan och ett gäng i öronen.

 

Hon är envis, tjurig, irriterande, fantastik, viljestark, vacker, stark, sårbar, verbal och alldeles, alldeles underbar (visst har jag nämnt att hon är irriterande?)

 

 

Grattis på födelsedagen mitt hjärta. Jag älskar dig så vansinningt mycket!

 

Jupp så äre!

Idag har jag varit ledig från jobbet pga att jag enligt mitt schema ska jobba hela helgen. Det är ganska skönt att få vara ledig mitt i veckan då och då och jag har faktiskt absolut inget emot att jobba helg. Jag tycker faktiskt att det är ganska trivsamt.

 

Idag for hela familjen en tur till kollo. Pojkarna badade, sambon gick runt och och badade fötterna medans jag och dottern låg och läste varsin bok. Oerhört trivsamt. Efter en stund var jag och dottern tvungen att fara hem för hon började blöda från piercingen hon gjorde igår. När vi for tillbaka igen så for vi förbi affärn och köpte med oss glass till grabbarnas förtjusning.

 

Efter det har jag bara tagit det lugnt här hemma, så skönt!

 

Så äre!

Igår när jag somnade så hade jag huvudvärk. Imorse när jag vaknade hade jag huvudvärk. Jag har ahft huvudvärk hela dagen och misstänkte att det kanske var migrän som var på G men det blev som aldrig värre och det var ju "skönt".

På jobbet är det just nu olidligt varmt. Trångt rum med otaliga instrument och maskiner som alstrar stora mängder med buller men fram för allt just nu så alstrar de värme. Det är vaaaaaaaarmt! Så till eftermiddagsfikat så kände jag att jag behövde nått riktigt, riktigt kallt och det närmaste sånt vid jobbet är en läskedrycksautomat så jag gick och köpte mig en coca-cola.

 

 

Och se på f*n huvudvärken försvann..... Kom på det sen efteråt att jag som förtärt ganska stora mängder cola (jag är beroende av cola) har inte druckit en endaste droppe cola på flera dagar. Huvudvärken var helt enkelt pga coca-colaabstinens. Helt sjukt egentligen!

 

Min dotter har länge velat ha en piercing. Först ville hon ha i navlen men jag avstyrde det och sen efter det ville hon ha en i näsan. Jag sa ja till det och hon bestämde då att hon ville göra det i slutet av sommarlovet.

Dottern fyller år på fredag och tyckte givetvis att det skulle vara en lämplig födelsedagspresent. Så så fick det bli... Tycker inte det var så länge sen jag köpte barbies till  henne och nu köper man piercingar. Det går fort!

 

Iaf så åkte vi till Offer studio på Mariehem för att göra hål i näsan och väl där så tas vi emot av en kille som såg ut precis som ett penntroll bara med en massa piercingar i ansiketet.

Han hade blått halvlångt hår som stod precis rakt upp men han var väldigt trevlig och proffessionell. Han berättade för dottern om risker och skötsel osv. Tror inte att han var speciellt dyr heller.

 

Iaf så gick själva håltagningen bara bra. Det blödde lite men bortsett från det gick det bra och dottern tyckte inte att det gjorde speciellt ont vilket kände skönt både för henne och mig.

 

Måste säga att jag tycker att det blev riktigt snyggt.

 

 

Jag blev faktiskt lite småsugen själv. Får fundera på det ett tag.

 

Så äre!

 

Idag var det bara att bita i det sura äpplet och kliva upp när klockan ringde vid 05,30 (även om jag först steg upp tio minuter senare, det är skönt att snooza). Fyra veckor går så infernilskt fort och jag känner nu att jag har inte en susning om exakt vad jag gjort under semestern. Dock vet jag preciiiiiis vad jag INTE gjort. Visst är det lustigt? Eller är det bara tragiskt? Att man ständigt har detta dåliga samvete och faktiskt inte kan stå för att man (läs jag) behövde vila och egentligen bara pilla navelludd.

 

Första jobbdagen var helt ok dock. Hade inte alltför mycket att göra.. NUS och vårdcentralerna har inte riktigt vaknat till liv än så det är fortfarande inte så stora mängder prover som kommer in. Ganska skönt att inte behöva ge 100% direkt. Det kommer ju, det vet vi alla som på kliniks kemi, för om några veckor så springer vi runt som skållade råttor igen. På ett sättser jag fram emot det då vi iaf inte har tråkigt på jobbet men på ett annat sätt så vet jag ju att det är därför man inte orkar göra nått på semestern. Kroppen är utarbetad, den behöver vila och inte göra specellt mycket annat än att pilla navelludd och även det kan vara ganska ansträngade ibland. Ibland funderar jag på hur sjuttsingen jag ska orka jobba i minst 25 år till speciellt i det tempot som vi jobbar i. Redan nu är ju min energi och ork slut innan jag ens hinner hem över trösklen. Jag får fundera vidare på det en annan dag.

 

I helgen kom min underbara svägerska förbi med ca 2½ kg blåbär. Sååå gott! Dessa satt jag och rensade igår framför datorn när jag tittade på Fringe (lillhuliganen tittade på barnprogram) och nu under kvällen så bakade dottern så underbart goda blåbärsmuffins. Det var riktigt trevligt och för en gångs skulle fick JAG slicka skålen. Min dotter tycker att jag var sååå gullig.. vet inte riktigt var hon menade med det ;-) Jag får ju aldrig slicka skålarna när jag bakar <3 så det är väl bara rätt att jag får slicka skålen när hon bakar, eller?

 

Jo så äre!

 

 

Igår satt jag och tittade på film med barnen samtidigt som jag slöspelade poker (eller om det kanske var tvärtom).

Jag hade lillhuliganen brevid mig när han sa "men mamma varför kastade du de korten? De var väl ok? Det var ju en K och en 9a..." Jag svarade och förklarade att en av mina motspelare hade satsat ganska mycket pengar och att jag hade så lite marker så då var K9 kanske inte så bra ändå. (BB var på 800 marker och min stack var på ca 4000). Då sa lillhuliganen "Synd att du inte hade två K.... Två kungar är ju asbra!!!!" Dottern började storskratta och jag kunde inte låta bli att skratta jag också.

 

Men jag kan ju inte låta bli att fundera ändå. Min son är ju bara 6 år. Ska en 6-åring veta att KK i Hold'em är en bra starthand? Är det rent faktiskt så att jag helt enkelt spelar för mycket poker, iaf under barnens vakna timmar?

Ska jag och bör jag kanske försöka dra ner på pokerspelandet?

 

Jag har funderat ett tag på just mitt pokerspelande coh funderade ett tag på att lägga av helt och hållet. Det gick inget bra och oavsett vad jag hade för kort bra som dåliga så gick det som skit. Jag förlorade och förlorade och sen förlorade jag lite till. Nu är det ju så att jag gillar ju faktiskt att spela själva spelet men jag gillar inte att förlora pengar och då jag inte blir speciellt rik som BMA så får man ju försöka hålla i de få kronor man lyckas skrapa ihop varje månad. Visst, jag har inte spelat på några speciellt höga nivåer då insatserna har legat på mellan $1-$6 men som talesättet lyder: många bäckar små......

 

Om man satsar $2 på en turnering och förlorar och gör så typ 10 gånger så har man ju faktiskt spelat upp 20 dollar alltså drygt 140 spänn. Det är lätt gjort på en vecka. Nu har jag haft pengar då jag vann ett pokerpaket som jag sålde iväg så det har inte gått ut över vår privata ekonomi MEN nu börjar pengarna ta slut och då måste man fråga sig om det är värt det? Jag varken kan eller vill lägga 200 spänn/vecka bara på att spela poker.

 

Så jag kom fram till att jag ska satsa på att spela freerolls och Magdas Goodiebag. Jag kommer aldrig att bli nått pokerproffs och jag kommer aldrig tjäna pengar på pokern men det är helt ok. Jag gillar att spela och jag gillar spänningen och det kan jag få via freerolls.

 

I så spelade jag just en freeroll (vilket var den min son kommenterade ovan) och jag vann!

 

Det känns helt fantastiskt! Även om "priset" bara var en turneringsbiljett på 3 dollar så är jag lika glad för det. Jag menar lilla obetydliga jag vann! 913 personer startade och även om jag personligen inte slog ut alla så vann jag trots allt över 912 pers! Det är en underbar känsla och efter att bara ha förlorat och förlorat och förlorat i flera veckor så är det en helt underbar känsla att äntligen få vinna.

 

Så freerolls, it is!

 

Jupp så äre!

Vårt nya badrum är ju en riktigt "såpa" det är en historia som just nu inte verkar ha något slut. Vi fick en offert av ett företag på mariedal som vi accepterade och de skulle komma i slutet av februari, början på mars men februari och mars kom och gick och inget företag sågs till. Det visade sig att de hade brist på personal och skulle höra av sig när de var på G. Ja tydligen var det väldigt svårt att få tag i personal då de först i mitten av juni.

 

Dagen de väl skulle komma så kom det givetvis ingen så sambon ringde till företaget och undra vart f*n de tagit vägen. Då hade snickaren inte fått någon information om att han skulle vara hos oss.

 

För att göra en lång historia kort med felaktigheter och klagomål mm så är badrummet fortfarande INTE klart.

 

Men idag har iag både en mattläggare och en rörmokare varit här. Rörmokaren har fixat till några rör som läkte och satt in en vattenutkastare på utsidan av huset, vilket var efterlängtat. Mattläggaren var här för att kolla en svacka i golvet som vi klagat på och hans kommentar var "ja det här går ju inte att fixa med en hammare" och "det här ser ju inte bra ut" Nähä (för att använda en ev dotterns favorituttryck) No shit Sherlock!! Han skulle prata med ägarna av företaget så skulle de få återkomma till oss. Hela dagen har gått och vi har fortfarande inte hört något (jag är inte förvånad).

 

Iaf då vi nu fått en vattenutkastare så ville yngsta sonen att vi skulle köpa en vattenspridare så han kunde hoppa runt den. Så sagt, så gjort :-) Så både den lilla och stora sonen drog på sig badbyxorna när vi kom hem och hade kul med vatten en liten stund.

 

För några dagar sedan köpte vi ju en ny cykel till lillhuliganen. Idag lade jag ut hans "gamla" cykel på blocket. Annonsen hade bara legat ute i ca 15 minuter när telefonen ringde och det var en kvinna som ville köpa cykeln. 20 minuter senare var familjen som ringt här och köpte cykeln på studs. Skönt när det går fort att sälja saker. Jag var glad och sonen var ännu gladare då han fick pengarna. Det var ju trots allt hans cykel som han fått i födelsedagspresent förra året.

 

Det har på det hela taget varit en helt ok dag iaf. Tyvärr börjar jag få lite jobbångest. Måndagen närmar sig med stormsteg.

 

Så äre!

Eller ja... kanske inte ordagrant. Vissa frisörer fiskar iofs säkert men det var inte riktigt det jag menade med rubriken. Det var mest ett försök till att vara rolig, eller nått.

 

Idag har iaf bröderna Bus varit hos frisören och blivit klippta. De var ganska långhåriga bägge två och det var de själva som bad om det. Då får man ju fixa det. Så nu är de så stiliga i sina korthåriga frisyrer som de själva fått välja. jag har slutat lägga mig i vilka frisyrer de ska ha. de fixar det där så bra alldeles själva.

Tyvärr så har jag ingen bild att lägga upp då båda grabbarna inte vill att jag ska lägga upp bilder på dem på nätet. Nån sällan gång så får jag lov men det är inte ofta och det är något jag som förälder måste respektera.

 

Resten av dagen har gått med att hjälpa dottern med hennes akvarium som hon tagit över från sin lillebror (äldsta sonen). Att ha akvarium är som inget nytt för oss då vi har ett 250-liters akvarium i sovrummet. Var väl egentligen inte meningen att det skulle stå där men det är det enda stället som vi har plats på just nu. Innan yngsta sonen föddes hade vi akvarier i stort sett varenda rum i huset men det blev för mycket jobb när man hade en liten bebis så vi avvecklade alla de små karen och behöll bara det stora.

 

Iaf så dög inte inredningen i det akvariumet som dottern fått överta så hon köpte ny grus och ny inredning. Hon hade nog bara inte räknat med hur mycket jobb det skulle innebära att göra en sån här grej. Tur att hon hade en mamma som ville/kunde hjälpa henne. Det är verkligen mycket jobb med det hela. Först ska hela akvariumet tömmas, alltså rubbet ska ut - fiskar, vatten, växter, grus - rubbet! och sen ska själva akvariumet skuras ut för att få bort fiskskit och alger. Sen ska det nya gruset sköljas, växter ska planteras, dekorationer och stenar ska på plats och fiskarna ska i igen. MYCKET jobb som tar ganska många timmar.

 

Dotter blev nöjd iaf med slutresultatet och det är ju det viktigaste, det är ju trots allt hon som ska ha akvariumet på sitt rum.

 

 

Skattkistan är kopplad till en syrepump så locket lyfter med jämna mellanrum och då kommer det luftbubblor.

Allt som syns på bilden har dottern fixa till själv. Hon har gömt filtret och pumpen bakom växterna i vänsterhörnet. Blev riktigt snyggt. Just nu så är det lite dåligt med fiskar i karet. Invånarna består av 2 st ancistrusar (sugfiskar som barnen kallar dem) och en siamesisk algätare. Om nån vecka så ska det inhandlas lite mer fisk som får bo i skattkammaren. Nu hoppas jag bara att hon sköter om det också.

 

Så äre!