I måndags så blev det officiellt att den firma som vi anlitat till att fixa vårt badrum har gått i konkurs.

Det var ju för vår del inte så roligt eftersom vi inte är nöjda med resultatet och vi hade kommit överens om att golvet skulle göras om. Det blir ju inget gjort nu överhuvudtaget. Vi har två alternativ just nu, antingen att leva med svackan som finns i golvet eller lägga ut typ 75 000 kr till och göra om hela badrummet igen. Det sista alternativet kändes inte så lockande måste jag säga. Vi förstår ju nu varför det varit så svårt för oss att få svar på våra frågor och krav och varför företaget gjort allt för att fördröja saker och ting. Tyvärr så ska väl företaget rekonstrueras igen men jag ska då bestämt göra mitt för att de inte ska få några nya kunder.

Företaget i fråga är alltså Comfort på Mariedal i Umeå.

 

Den andra konkursen som "drabbat" oss är Experts konkurs. I det fallet så "drabbade" det oss i form av en köksassistent. De hade ju utförsäljning och jag och sambon hade länge pratat om att skaffa en riktig assistent istället för den lilla matberedaren som vi har. Nu var det läge att köpa en eftersom det var 30% rabatt.

Det blev en Kenwood med en skål på 6,3 liter.

 

Vår assistent är dock helgrå och har plastskål istället för en skål i rostfritt.

 

Med en ny assistent hemma så är det roligt att baka igen. Jag gillar att baka men att sätta en deg och knåda den är skitjobbigt och jag får ganska ont i axlar, rygg och mellan skulderbladen vilket gör att jag faktiskt helst undviker att baka just bröd.

 

Nu med nya assistenten är det ju hur lätt som helt. Åh så skönt!

 

Igår passade jag på att göra goda och vackra brytbröd/franska eftersom vi skulle få middagsgäster. De gillade helt klart mitt bröd vilket är superkul. Det är aldrig fel med lite beröm.

 

Idag så är nästan all franska uppäten så då bestämde jag mig för att göra morotsbröd.

Som många säkert vet så håller vi på att bygga om huset och det i sig verkar vara ett evighetsprojekt. Från början hade vi en 5-års plan men nu verkar det mer och mer bli en 15-års plan. Jaja, det finns hur mycket som helst att göra och det verkar aldrig ta slut.

 

Ett av våra stora problem här hemma är att vi har dåligt med plats till förvaring och när man är fem personer i familjen så är det faktiskt ett massivt problem.

 

Så för nån vecka sen så tog vi beslutet att försöka fixa till en liten vägg i vår hall så att vi kan få till det så att vi iaf har någonstans att hänga upp våra ytterkläder och ställa av oss våra skor.

 

I hallen så fanns det en gång i tiden en dörr in till toaletten men den har vi flyttat vilket innebär att kära sambon fått sätta upp renoveringsgips för att få en hyfsad yta på väggen.

 

Före tapeter:

Ja det är ganska mycket att göra i vår hall, ett nytt golv måste också in så småning om.

 

Iaf så var/är det mitt jobb att måla och tapetsera. Måla gör jag faktiskt mer än gärna, jag tycker rent faktiskt att det är roligt. Tapetsera har jag dock aldrig gjort. Jag har assisterat min kära mor ganska mycket för typ 100 år sedan men aldrig gjort det helt själv men hur svårt kan det vara?

 

Det visade sig vara lättare sagt att gjort och jag är evigt tacksam för att min sambon faktiskt älskar mig så mycket som han faktiskt gör för fy f*n vilken häxa jag har varit idag. Till slut så blev jag så frusterad (när jag tappat en skruv) att jag ställde mig på bron och var fullständigt rabiat och skällde på min stackars sambo. Jag måste sett helt galen ut (jag kände mig galen) och hans respons var att säga: "men andas älskling" och skrattade och gav mig en kram. Då började jag gråta.... j*vla, j*vla skittapeter!!!

 

Jag är inte någon pedant (snarare tvärtom) men jag är lite av en perfektionist när det gäller saker jag gör/tillverkar och blir det då nått fel så blir jag arg och ledsen och ganska så upprörd.

Tyvärr är det ju också så att blir en sak fel så uppstår det oftast fler fel. Förhoppningsvis så kommer de fel som blev idag inte synas. Hoppas, hoppas!!

 

Efter mässor och föreläsningar så har jag en hel del sticklingar över, både orotade och rotade och nu vill jag bli av med dem för gott. Så därför har jag bestämt mig för att ha en liten "rea" och ett litet erbjudande till det.

 

Jag säljer ingen hoya av de som är listade nedan för mer än 75 kr och köper du sticklingar för 200 kronor eller mer så bjuder jag på portokostnaden. Vid köp under 200 kr så står köparen för portokostnaden.

 

Nu finns chansen att fynda sticklingar!

 

Vid intresse så maila mig på: majken(a)schobius.se       (a) = @

 

amoena	rotad	25
cardiophylla	rotad	25
cardiophylla solbränd	orotad	25
Carnosa	rotad	25
caudata	orotad	50
curtisii	orotad	25
excavata	rotad	25
globulosa	rotad	50
golamcoana	rotad	25
imperialis	rotad	75
imperialis	orotad	75
laconusa	orotad	25
linearis	orotad	25
lobbii iml 1427	rotad	75
lobbii iml 1427	orotad	50
mac 'Pandanus creek'	rotad	75
mac pinne m. ny utväxt	rotad	25
mathilde	orotad	25
nervosa iml 1818	rotad	25
NS00-009 Pinne m. ny utväxt	rotad	25
ovalifolia	rotad	25
pachyclada	orotad	25
pandurata	orotad	50
pubicalyx 'Pink silver'	rotad	25
rotundiflora	orotad	75
sp aff erythrostemma iml1423	rotad	75
sp aff vitellina	rotad	25
sp. Aff. Griffithii	rotad	25
sp. India iml 1598	rotad	50

Igår var det en spännande dag.

Jag var med både i radion, i tidningen och hade en föreläsning.

 

Allt började faktiskt för några månader sedan när en kvinna från Ersboda bibliotek ringde. Hon undrade om jag skulle kunna tänka mig att hålla ett föredrag om hoyor på Ersboda Folkets hus. Jag svarade ja.

 

Iaf tiden gick och helt plötsligt så var det bara nån vecka kvar tills föredraget skulle hållas. För ca en vecka sedan ringde en journalist från Västerbottens-kuriren. Hon undrade om hon fick komma och göra en liten mini-intervju och ta lite bilder och sen köra en pytteartikel i weekend-bilagan samma fredag som jag ska hålla föredraget. Jo men givetvis. Jag vill ju gärna göra reklam för hoyan.

 

Dagen före föredraget (alltså i förrgår) så ringde de helt plötsligt från Sveriges radio och ville att jag skulle komma till P4 västerbottens morgonprogram och prata lite om hoyan. Men så roligt!

 

 

Ja nu kan man lugnt säga att jag fått mina 15 minuter i rampljuset och jag är fullt nöjd med det. Det var en rolig uplevelse och ungarna tyckte att det var kul att morsan var "kändis" i 4 sekunder.

Jag måste säga att det känns skumt att höra min egen röst och jisses vilken dialekt jag har.... det låter ju förjävligt! *hahahaha*

 

Förläsningen gick bra och det var en ganska bra uppslutning. Det kom ca 15-20 pers som lyssnade och de var duktiga på att ställa frågor. Det var roligt och vem vet, någon gång i famtiden så blir det kanske nått mer föredrag.

 

Så äre!

Den här veckan har inte varit bra... har helt enkelt haft en dålig vecka.

Jag kan egentligen inte säga vad som gått fel eller ge exempel på nån specifik händelse. Det har bara varit en taskig vecka. Massa små grejer som gått fel och gnäll och gnabb.

 

Det är nog bara att inse att man inte alltid ligger på topp... egentligen är det väl ganska sällan man ligger på topp och de få ögonblick man faktiskt är längst upp så får man passa på att njuta om man nu råkar upptäcka att man är på toppen. Just nu är jag nere i en liten svacka, eller egentligen inte. Saker går bara inte riktigt som jag vill vilket är svagt irriterande.

 

Ja ja det är bara att ta nya tag, bryta ihop och komma igen.

 

Så äre nog.....

Idag så gjorde jag och grabbarna lite experiment. Det var kul!

 

Grabbarna skrattade högljutt när de fick en metalltång att skrika och bubblor fyllas med gas. Det är fantastiskt hur roligt man kan ha med så lite material som vatten, diskmedel, karamellfärg och lite kolsyreis.

 

Än mer fantastiskt var det när grabbarna var så pass imponerade över sin gamla mamma att de sa: Mamma Hur vet du hur man gör det här?!" med lagom mycket beundran i rösten.

 

Vi fick drygt en hel timme att gå med att stoppa diskmedel i vatten och is i vattnet, is i ett glas och färg på det för att sen tillsätta vatten och sist men inte minst, is i en ballong som då blåste upp sig själv. Lite nervöst var det allt, tänk om den smällde!!!

 

Både de och jag hade skitkul. ibland behövs det inte så mycket för en rolig stund tillsammans. Jag njöt och det tror jag att de gjorde också. Spänningsfaktorn var hyfsad iaf och lillhuliganen var nog den som tyckte att det var mest spännande. Att få smälla gasfyllda röda "såp"bubblor är ju hur häftigt som helst när man är sex år och när dessa bubblor bara väller över kanten på ett glaskärl, ja då är det än häftigare.

 

Så experimentera mera, det är så kul!

 

Så äre!

Vi kom till Umeå vid 20,30-tiden igår. Det var såå skönt att få komma hem igen.

Idag så har jag en del träningsvärk men det känns bättre än vad jag trodde det skulle kännas.

 

Har väl inte haft en toppendag direkt, snarare tvärtom och jag har känt mig lite låg. Det är aldrig någon rolig känsla. är just nu hemma själv med barnen då sambon är ute på tjänsteresa men de har för en gångs skulle varit mönsterbarn. Så skönt att slippa konflikter bara för en dag. Tack gullungar för det <3

 

Jag har försökt tvätta mina löparskor under kvällen. Jag googlade lite på nätet och enligt allt jag läste så skulle man kunna tvätta dem i maskin på 30 grader på typ skontvätt. Jag kan säga att det gjorde INTE mina skor rena. De är fortfarande jätteskitiga och luktar skunk. De luktar verkligen ILLA! Så nu skiter jag i om de tål det eller inte utan nu blir det en helt vanlig syntettvätt på 40 grader. Det får bära eller brista. Är skorna hela och rena är det värt det. Är de sönder eller helt enkelt fortfarande skitiga och luktar skunk, ja då får det helt enkelt bli nya skor. Jag misstänker att jag är nog inte den enda som eventuellt får investera i nya skor efter den här tjejmilen.

 

Jupp Så äre!

Idag var det då dags.

Jag steg upp i hyfsad tid, duschade och for ner till hotellets restaurang för att äta frukost. Riktigt gott var det. Efter frukosten gick jag tillbaka till rummet igen för att byta om och ta det lugnt en liten stund innan det var dags att åka ut till Gärdet.

 

Väl på Gärdet var det lerigt.... mycket lerigt!

 

Min start grupp startade kl 14,10 och jag och mina kollgor gick det mesta av vägen. Vi sprang lite grann men inte speciellt mycket. Jag klarade loppet på tiden 1,34,15 och det är jag helt klart nöjd med.

 

Efter loppet så for vi tillbaka till hotellet och duschade bort all lera och sen for vi till en Thailändsk restaurang på Östermalm. Den heter Koh Phangan. Väl där beställde jag biff med grönsaker i ostronsås.

 

Det var rejäla portioner och sååå jäkla gott!! Restaurangen är väl värd ett besök, inte bara för maten, utan lika mycket för sin inredning. Det är verkligen läckert och mysigt där.

 

Vi var ganska slitna efter dagen så efter maten for vi tillbaka till hotellet. Vi satte oss en stund i lobbyn, jag med en kopp efterlängtad the och min kollega med ett glas rött.

 

Just nu halvsitter jag i sängen och jag har ont. ONT!!! Jag har ont i knäna, i min stortå som bråkar, jag har ont i rumpan och både under och på fötterna. Jag har ONT och är jättestel. Det är inte direkt med lätthet som jag tar mig fram just nu. Men det är ändå som värt det på nått sätt. Det är som en skön smärta eller vad jag ska säga. Jag har ju faktiskt gjort nått för att få så ont. Nått som faktiskt är bra trots allt.

 

Note to self: Nästa tjejmil - då bör du klippa tånaglarna innan loppet.

 

Så äre!