Nu när pappa fick sin diagnos och mamma ganska hastigt hamnade på hemmet så ville pappa att vi (jag och syrran) skulle rensa ut bland mammas grejer. Jag fick uppgiften att rensa och röja i ett av mammas syrum för pappa vill att det ska bli ett gästrum nu när mamma inte bor hemma längre. Mamma har ju inte kunnat sy i flera år så sakerna har som bara stått och mamma har samlat ihop all möjlig skräp och saker som hon stoppat in i rummet. Hon har ju tillbringat mycket att sin tid där ändå även hon hon inte kunnat sy så har hon "sorterat" i sina tyger och staplat om dem med mera.

 

Det är tufft att röja bort grejerna för det ju faktiskt mamma jag tar bort på nått sätt. Samtidigt så är det också ett sätt att berarbeta både pappas diagnos och det faktum att mamma rent mentalt är helt borta. Hon är kroppsligt "här" men det skalet är som inte MIN mamma. En annan tanke är att det känns på något sätt "fel" att städa bort mamma... det är ju pappa som är döende. Mamma mår ju bra rent hälsomässigt trots alzheimersen men det är pappas önskan att vi röjer där uppe så då får det bli så.

 

Min mamma växte upp på 40- och 50-talet och så som jag förstått det så var hennes barndomshem ganska så fattigt. Min mormor fick arbeta för att få det att gå runt och slet visst ganska hårt för att få ihop pengarna. Morfar jobbade som chaufför åt nån rik gubbe så han var aldrig hemma och när han väl var hemma så gjorde han nog inte många knop. I alla fall så detta med att ha växt upp i ett reltativt fattigt hem har satt djupa spår i min mamma. Pengar har för henne alltid varit oerhört viktigt och hon levde lite efter devisen (vad gäller pengar och mamma och pappas förhållande) att allt som är ditt är också mitt och allt som är mitt är bara mitt. Jag älskar min mamma djupt men detta med hennes förhållande till pengar är nått jag alltid har haft svårt för.

 

När hon fick diagnosen alzheimers så blev detta med pengar än viktigare för mamma, egentligen nu när jag tänker efter så blev det närmast en besatthet. Hon anklagade både oss barn och pappa för att stjäla hennes pengar och för att vi inte skulle ta "hennes" pengar så gick hon och tog ut pengar på banken som hon sen gömde. Givetvis med det resultatet att hon glömde bort vart hon gömt dem och då var det givetvis vi som stulit dem. Lite moment 22 över det hela. Det tog ett tag innan pappa upptäckte detta tyvärr, så hon hann ta ut ganska många tusen kronor innan pappa fick stopp på det.

 

Nu när jag röjt hennes syrum så har vi hittat lite drygt 3000 kr vilket är mycket välkommet hos pappa givetvis. Det hemska är att det är bara ett rum och jag är inte ens klar med att röja i det rummet än. Vi saknar även alla hennes guldsmycken som hon också har gömt på nått "bra" ställe. När man då har travar med tyger från golv till tak i hela två rum så finns det gott om gömställen och det tar en jävla tid att röja eftersom vi måste kolla igenom vart enda liten stuvbit då vi vet att hon gömt pengar någonstans där emellan. *suck* Just nu känns det som ett evighetsjobb.....

 

Det är tungt rent mentalt att göra det här jobbet för på nått sätt är det ju att säga farväl till både mamma och pappa och det gör ont. Jävligt ont......