Idag påbörjar de två äldsta barnen resan ner söderut för att umgås med sin far och hans sida av familjen.

Jag har inte så jättebra kontakt med mitt X. Dock vet jag att barnen har det hyfsat bra där nere och att de ser fram emot att få träffa honom och familjen.

 

Vad mig själv anbelangar så har jag mycket motstridiga känslor. På ett sätt ska det bli "skönt" att få rå om maken och yngsta sonen själv och det blir som lugnt och skönt här i huset. Jag kan kanske till och med få nån högt önskad egentid. På ett annat sätt känns det trist och ledsamt. Det kommer bli så tyst i huset och så tomt. Jag kommer sakna monsterna nått oerhört.

 

Jag hoppas att de får en alldeles underbar jul :-) Tack och lov för telefoner.