Idag var det bara att bita i det sura äpplet och kliva upp när klockan ringde vid 05,30 (även om jag först steg upp tio minuter senare, det är skönt att snooza). Fyra veckor går så infernilskt fort och jag känner nu att jag har inte en susning om exakt vad jag gjort under semestern. Dock vet jag preciiiiiis vad jag INTE gjort. Visst är det lustigt? Eller är det bara tragiskt? Att man ständigt har detta dåliga samvete och faktiskt inte kan stå för att man (läs jag) behövde vila och egentligen bara pilla navelludd.

 

Första jobbdagen var helt ok dock. Hade inte alltför mycket att göra.. NUS och vårdcentralerna har inte riktigt vaknat till liv än så det är fortfarande inte så stora mängder prover som kommer in. Ganska skönt att inte behöva ge 100% direkt. Det kommer ju, det vet vi alla som på kliniks kemi, för om några veckor så springer vi runt som skållade råttor igen. På ett sättser jag fram emot det då vi iaf inte har tråkigt på jobbet men på ett annat sätt så vet jag ju att det är därför man inte orkar göra nått på semestern. Kroppen är utarbetad, den behöver vila och inte göra specellt mycket annat än att pilla navelludd och även det kan vara ganska ansträngade ibland. Ibland funderar jag på hur sjuttsingen jag ska orka jobba i minst 25 år till speciellt i det tempot som vi jobbar i. Redan nu är ju min energi och ork slut innan jag ens hinner hem över trösklen. Jag får fundera vidare på det en annan dag.

 

I helgen kom min underbara svägerska förbi med ca 2½ kg blåbär. Sååå gott! Dessa satt jag och rensade igår framför datorn när jag tittade på Fringe (lillhuliganen tittade på barnprogram) och nu under kvällen så bakade dottern så underbart goda blåbärsmuffins. Det var riktigt trevligt och för en gångs skulle fick JAG slicka skålen. Min dotter tycker att jag var sååå gullig.. vet inte riktigt var hon menade med det ;-) Jag får ju aldrig slicka skålarna när jag bakar <3 så det är väl bara rätt att jag får slicka skålen när hon bakar, eller?

 

Jo så äre!