Jag överlevde lördagen

Jag vill bli nyttigare och genom att bli nyttigare då även gå ner ett par kilo i vikt. Som jag har skrivit innan så har detta många olika anledningar men framför allt hälsoskäl.
 
Igår var det lördag. Barnen och sambon hade ladda upp för kvällen genom att både köpa chips, godis och läsk och för min egen del kände jag bara "oh shit!!!! Hur ska jag fixa det här?" Sambon gjorde potatisgratäng och kyckling till kvällsmat och jag gick och nojjade precis hela dagen pga detta. Jag ÄLSKAR potatis gratäng men det är ju som vi alla vet inte den nyttigaste av maträtter.
 
 
Det gick bra måste jag säga och jag till och med lärde mig något på köpet. Jag kunde äta en helt normal portion av gratäng, kyckling och sallad och ändå inte överskrida min kalorigräns för viktminskning (jupp jag har ätit frukost, lunch och mellis idag) men det jag lärde mig mest var nog att även om jag åt en normalportion (just nu väger jag all min mat för att få ett hum om normala portioner) som jag faktiskt blev jättemätt på så finns det fortfarande utrymme i mitt dagliga energibehov (1749 kcal för att hålla vikten) för att få äta lite snacks och godis. Det känns skönt att veta. Nu åt jag inget igår och jag är faktiskt stolt över mig själv. Efter jag ätit kvällsmaten så var jag så pass mätt att jag inte ens var speciellt sugen på godis/chips. Det känns skönt!
 
 
Det jag måste lära mig är ju det jag försöker lära mina barn. Det är ok att äta godis/snacks om man gör det en gång/vecka. Mitt problem är och har alltid varit att godis/snacks och framför allt coca-cola har varit en del av mitt dagliga liv. Det är inte ok för man mår inte bra av det. Det var och är sååå lätt att ta en japp/daim eller nått liknande till eftermiddagsfikat, det är ju så lätt att få tag på. Det är ju mycket mer besvärligt att ta med sig nått mer nyttigt hemifrån men förhoppningsvis så kommer jag att lära mig detta nu. Jag försöker att förbättra och förändra mina vanor.
 
Den här gången kanske jag lyckas för den här gången står jag inte ensam. Min kompis J och jag gör den här resan tillsammans. Det är så skönt att vi kan stötta och peppa varandra.
 
Så äre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0