Jag fick en kommentar på min blogg via mailen för några dagar sen där det undrades om jag hade slutat bloggat helt? Har inte bloggat på väldigt, väldigt länge så svaret får nog ändå bli ett Ja. 

Jo jag har slutat blogga.

Varför?

För att jag som vanligt gav upp. Jag gav upp att klara 200 situps. Jag gav upp c25k. Jag gav upp att försöka gå ner i vikt och jag gav upp att blogga.
Att jag gav upp allt beror till stor det att orken tröt. Det var fullt tillräckligt att försöka att få vardagen att gå ihop och orka jobba. Att ha en tonåring hemma med allt som det för med sig är inte heller så lätt. Mycket körning blir det, problem i skolan med kompisar och ovänner och allt det som hör till. Att hon dessutom har diabetes gör det verkligen inte lättare kan jag berätta. En 14-åring i sig kan vara nog tufft... en 14-åring med diabetes är än värre.

Iaf för att sammafatta det hela... jag gav upp en massa men jag har även gjort en del. Jag har gått tjejmilen i Stockholm och jag har lovat att nästa år så ska jag faktiskt springa milen (hur det nu ska gå till). Jag har varit på styrelsemöte med svenska hoyasällskapet och jag har försökt att umgås med min familj. Jag och sambon har äntligen fått tummen ur och börjat planera vårt ena badrum och tackat ja till en offert så i Februari/mars någon gång blir det et fräscht badrum här hemma. Vi har även fått i en ny fläkt i köket och börjat planera renoveringen av resten av huset. Så liiiiite händer det iaf.

Just nu är jag "hemma" och vabbar med 14-åringen eftersom hon slutade ta insulin. Inte så himla fiffigt kanske kan man tycka. Diabetesteamet på NUS ska då ha en stor eloge då det inte tar långt tid för dem att ta tag i saker när de ser att det håller på att barka åt helvete. Det var illa redan under försommaren och hon fick stränga order om att skärpa sig eller så skulle de ta tillbaka insulinpumpen. Diabetesteamets psykolog kopplades in. Hon skärpte sig under sommaren och nu har vi (mest dottern) gått hos psykologen hela hösten och vid återbeöket hos läkaren visade det sig åter igen att hon slutat ta insulinen. Det resulterade i att kära? mamma får vabba med läkarintyg och bland annat följa med dottern till skolan för att se till så att hon verkligen tar sitt insulin. Små barn små problem, stora barn stora problem.... vem som än yttrade dessa ord har då han/hon verkligen en poäng!!!

Dottern kan verkligen vara urgullig men kan vara precis lika vidrig. Lägg då till ett otroligt högt blodsockervärde på det så är det riktigt hysteriskt roligt här hemma *ironi*

Ibland är livet tufft och just nu är det en sådan period. Och den perioden har varit ganska lång vid det här laget. Detta är nog ännu en orsak till att jag inte bloggat. Kan jag inte skriva nått bra, positivt eller roligt så är det inte lönt att skriva nått alls? Det är inte roligt att bara skriva en massa negativt men just nu finns det inte så mycket positivt att skriva om tyvärr.